Anders & Helena's resor

Sista dagen på stranden för den här resan

Idag är den sista dagen i Mirissa, ett paradis där man chillar och tittar på valar, surfare och vågorna.

Vi gick upp 5.30 i onsdags, för då stod valsafari på programmet. Vi åkte tuc-tuc till hamnen, anmälde oss och betalade till Raja and the wales. Sen svalde vi var sitt sjösjukepiller och klev vi ombord på båten. Båten var halvfull när den kastade loss ganska omgående efter att vi hade satt oss.

Vi blev serverade lite frukost och sen körde båten ut i indiska oceanen. Efter en timme så stannade båten och nån ropade ”val kl 2”. Alla rusade till styrbord sida och båten lutande misstänkt mycket åt styrbord och så spanades det efter valen som utkiken hade sett.

Så här såg den andra båten som skuggade oss ut när det var val kl 2.

Att spana efter val kräver sin man, dels ser man de knappt för de visar bara upp en liten del av ryggen, sprutar ut lite vatten och sen dyker de rackarna i mellan 5 – 10 minuter för att poppa upp på ett helt nytt ställe i oceanen, varvid alla på båten ropar ”Wales”. Det gäller att var snabb med kameran innan de dyker igen. Efter ha sett 2 valar och lite delfiner så kom vi tillbaka efter 6 timmar på sjön. Sen blev det vila och en middag på stranden.

Igår torsdag, jobbade jag på hotellet, Elin och Helena drog till en surfstrand där Elin tog en lektion hur man surfar. Efter 5 försöket så kunde hon stå på brädan en liten stund och mot slutet klarade hon av att svänga. Jag mötte upp gänget vi 1 snåret där Elin förklarade att nu är inte bara en dykare utan även en surfare. Sen drog vi ned till stranden och chillade resten av dagen

Min arbetsplats på hotellet. Stolen är ganska maläten

Efter en snabbdusch så var de återigen dags för att kolla in solnedgången på stranden i gott sällskap med en öl eller 2. Vi intog en middag och sen gick vi hem och spelade ”dricka spel” där det gick ut på att tömma som öl så fort som möjligt. Helena och jag var klara förlorare så vi gick och lades oss med ålderns rätt när tjejerna sedan drog ut för att festa. Ni kan ju alltid kolla på Instagram @systrarnahallmejordenrunt och se hur det gick till.

Idag blev det en ”dag på stranden”, den sista för oss på denna resa. Att chilla på stranden tar musten ur en, inte bara för att det är varmt utan att havet dånar hela tiden, våg efter våg. Kolla in filmen så får ni se hur stora de är 🙂

I morgon blir det nya äventyr i djungeln 🙂

/ Anders & Helena & Elin & Maria

Unawatuna to Mirissa

En liten uppdatering om vad som händer på Sri Lanka. Som ni kanske kommer ihåg hade Elin bokat ett Airbnb i Unawatuna. Vi bodde hos Raju och Francesca som tog väl hand om oss.

Vi bodde en bit upp på berget så det blev tuc-tuc ner till stan och stranden. De flesta av de 5 dagarna roade vi oss med att äta bästa frukosten och sedan ligga på stranden och bada lite. Här har ni en video när vi drar till Jungle Beach (om jag lyckas ladda upp den någon gång). En och annan matbit blev det på kvällen. Vi hittade Mettha’s som serverade god vegetarisk mat.

Kocken med ”barnen”, som är ett huvud längre

Elin & jag drog iväg på torsdagen & söndagen på dykäventyr. Vi anlitade Sea Horse Diving, som hade bäst rating på Tripadvisor och var billigast, 25$ dyket. Dykningen var ok, men Unawatuna drabbades hårt av tsunamin, så det fanns inte mycket till korallrev. Vi såg en hel del nya fiskar och jag gjorde mitt första vrakdyk på 25 meter.

På lördagen tog vi en rundtur med 2 tuc-tuc. Först ut var ”turtule rescue center”. En guide berättade lite om vilka arter som finns och hur stora och gamla de blir. Sen fick vi kika på alla patienter och guiden berättade om skadorna och hur länge det tog att få dem friska. Vissa tog över 2 år, men eftersom de lever så länge så spelar det ingen roll.

Skölpaddorna i sina ”kuvöser” fotograferandes av Mia

En fin sköldpadda som dom tog hand om Dom flesta sköldpaddor var där för att dom ätit så mycket plast att dom fått i sig för mycket bakterier som dom inte klarar av, det var även många som var skadade av fiskekrokar eller hade fastnat i fiskenät!

Sen blev det dags för dagens höjdpunkt, att släppa ut en sköldpaddsunge i havet.

Sen drog vi vidare till en insjö för en båttur. Vi åkte till en kanel-ö, där en gammal man visade oss hur man skördar kanel. Det visade sig att man tog delar av stammen genom att dra av stammen i tunna bitar och sen låta de torka i en vecka. Man kunde även göra kanelpulver genom att mortla de torkade kanelstängerna.

Maria njuter, naturen var lite väl lik Sverige förutom för palmerna, så man fick lite hemlängtan för första gången på 6 månader.

Det ingick även ett tempelbesök på turen. Tempel & tempel, man har ju sett både större och vackrare i Thailand, men ingen som låg ute på en ö.

Årets dyraste bild? Vi blev tvingade av en galning att betala dyrt för en bild när gubbarna satt & fiskade. Tydligen gör de bara det för turister.

I söndags sa vi farväl till Dionis Villa, Raju och Francesca och drog söderut till Mirissa. Vi checkade in på Vacanza och gick sedan ned på beachen och solade hela dagen. Vissa yngre och äldre förmågor liknade mer tomater än flickor/damer på kvällen. Vi avslutade dagen med att gå på en liten underbar resturang som är kända för sin Roti, Dewmini Roti Shop.

Mer om Mirissa i nästa inlägg, nu måste vi kila iväg och äta.

Bangkok till Sri Lanka

Nu blir det en reseuppdatering. Helena slutade den 6 januari på Medicall och dagen efter åkte vi till Bangkok för 2 dagars shopping. Jag hade bokat Glow hotell som visade sig vara ett lyckokast. Mjuka stora sängar på rummen och hotellet ligger mitt i shoppingdistriktet. Som vanligt var de 6 första våningarna i hotellet en outlet med billiga kläder.

Mjuka sängar, äntligen efter 6 månader på stenhårda.

Vi gick från shoppingcenter till shoppingcenter, men både min och Helenas resväskor är sprängfulla efter 6 månader i Thailand, så för oss blev det ”kolla men inte köpa”.

På kvällen skulle vi ut och äta och vi valde en resturang vid hotellet, vilket visade sig vara ett misstag. Maten var dyr (enligt Thailänska mått) och var så stark att den knappt gick att äta. Svetten rann om både mig och Elin, så vi var tvungna att ta in sötsaker för att lugna ned våra magar. Sen blev det inköp av läsk innan vi gick och lade oss i supersköna sängarna.

Tur att vi beställde in ett öltorn, den tog fort slut

Efter en stärkande frukost drog vi ut på stan för mer shopping. Tur nog hade jag möte med SEB och Maria hade lite skolarbete så vi drog tillbaka till hotellet vid 1 snåret och så arbetade jag resten av eftermiddagen, medans Helena fick prova skor med Elin.

På kvällen drog vi till Khaosan Road och till vår favorit resturang i Bangkok, BearBuddy. Vi tog en tuc-tuc med livet som insats i trafikrusningen i Bangkok, som vanligt en upplevelse. Kommer aldrig glömma att vi fick vänta på tåget som skulle passera över huvudvägen mitt inne i Bangkok.

Efter att ha avnjutit en prisvärd middag gav vi oss ut i folkvimlet på marknaden. Helt plötsligt säger Elin att hon ska träffa några backpacker kompisar som hon har messat under middagen. Vi tog en taxi till hotellet med Maria och lämnade Elin ensam i Bangkok. När vi kom till hotellet så blev vi oroliga och efter några tjat meddelanden så kom även Elin till hotellet.

Upp med tuppen för taxin kom 06.00. Allt gick bra, taxi till flygplatsen, incheckning och planet gick i tid. Det var lite blandade känslor att lämna landet som man har bott i 6 månader. Vi har haft en otrolig tid i Thailand , allt har gått bra, inga större missöden än mina tänder som jag har rotfyllt.

När vi hade landat i Colombo så skulle vi växla till oss den lokala valuta. Vi kör med kort, men det visade sig vara ett misstag i Sri Lanka. Här är ”cash is king”. Vi fick efter många försök (fick ut 500 med en avgift på 400 rupi) ut lite pengar så vi i alla fall kunde få en middag på kvällen.

Vår chaufför som hämtade oss vid flygplatsen körde med dödsförakt ut i trafiken och vi kom efter 3 timmar fram till vårt Airbnb, Dionis villa. Mer om trafiken i ett senare inlägg. Vår lägenhet är tre rum uppe på ett berg i Unawatuna på Sri Lankas västkust. Flickorna älskar rummen, själv saknar jag en AC och helt fritt internet och närheten till havet. Vi bor på ett berg och enda sättet att ta sig upp är att åka tuc-tuc upp på berget, som vanligt med risk för livet.

Vi var tvungna att ta ut mer pengar men mitt kort funkade inte, men tur nog kunde Helena ta ut pengar. När jag höll på & trixa med min kort lyckades jag slå in fel kod (missade att jag hade stoppat in ”credit” kortet istället för ”debit” kortet) 3 gånger och ni vet väl att kortet blir spärrat då.

Det här är ju inte första gången man gör det misstaget. Så jag ringde till SEB kort på Skype och fick beskedet ”din plats i kön är nr 92, förväntat svarstid är 50 minuter”. Lite jobbigt besked när man sitter i Sri Lanka. När man kunde mata in sitt telefonnummer för att bli uppringd så fungerade det inte. Så jag försökte med telefonbanken istället och tur nog kom jag fram direkt där jag fick all hjälp jag behövde, bra jobbat kollegorna i götet.

Så här ser det ut vid stranden, Jungle Beach

Vill ni veta mer om hur vi har det på Sri Lanka kan ni kika in Elins blogg eller kolla in @systranahallmejordenrunt på Instagram

Anders

Reflektioner efter 6 månaders arbete i Thailand

Äntligen ett blogginlägg från mej Helena.

Hur sammanfattar man 6 månaders arbete?
Allt började i början av juli med 3 dagars intro med vår utbildnings-sjuksköterska Lotta.Vi var 3 st som kom samtidigt. Snacka om korvstoppning med bara nya begrepp som Biz,RGS och Paddan. Allt bara snurrade i huvudet.Vi fick också sitta bredvid en van sjuksköterska och ”medlyssna”.1:a intrycket var : Jösses vad fort hon skriver och söker på skärmen. I bakhuvudet fanns hela tiden : Måste hinna x-antal samtal /timme och varje samtal+dokumentation fick inte ta för lång tid.Sen kunde man få en avvikelse på sej om man sagt eller kopplat fel.

Eftersom schemat de närmaste veckorna var spikade så började det med 8 veckors nattarbete. Jag har ju provat nattarbete hemma och detta funkar inte för mej. Kan inte sova innan arbetet och sov alldeles för lite efter passen. Så tillslut kändes som jag hade en glaskupa runt skallen hela tiden. Men efter denna schemaperiod så fick jag höra att man kunde önska vilka tider man ville jobba och då önskade jag förstås dagarbete trots att man då fick arbeta 5 pass/ vecka (nattarbete = 4 pass/vecka).

Här är arbetet inrutat: man loggar in i datorn och läser mejl och info innan arbetstiden börjar. Arbetstiden börjar i och med att man tar 1:a samtalet. Sen är raster( 2 x 15 min + 1 x 30 min) schemalagda. Man ställer klockan så att man inte tar för lång rast. I slutet av passet kan man på skärmen se hur man ligger till i arbetstid. Önskvärt att man har arbetstid på minst 8 timmar och redotid på minst 7:10. Efter ca 6;5 – 7 timmar är men ganska ”slut” i knoppen och mycket av empatin är slut.

Vi har uppdrag att svara för 3 landsting: Stockholm,Södermanland och Värmland( på sommarmånaderna även Dalarna och Blekinge )

En dag på jobbet: Stiger upp 5:20, på med kläder och borsta tänderna. Kort promenad i mörkret till jobbet. Hämtar min box med div. papper och sen hitta en arbetsplats, sätta igång datorn. Fixa frukost och surra lite med dem som jobbat natt och de man ska jobba sitt eget pass med. Sen är det bara att klicka på startknappen och börja svara på samtalen.
En klar fördel med detta arbete är att allt runt omkring är ordnat såsom matlådor i kylen ,alltid färsk frukt och kaffe.

Man har ju träffat på några ”stammisar”:

A= som egentligen inte har någon sjukvårdsfråga utan vill diskutera politik och sjuksköterskelöner och som ofta avslutar samtalet med Kram Kram .
B= Ringer och pratar forcerat om att hens syster är en mycket duktig sjuksköterska.
C= Anonym som är ledsen och trött på livet.
D=Missnöjd med att han flyttat till ett boende som hen inte trivs på.
Annars kan man säja att ca 75% av samtalen kommer från SLL. De flesta samtalen är från oroliga föräldrar med barn som har feber,hosta eller kräkningar mm.
Emellanåt även samtal som slutar med ett gott skratt både från mej och den som ringt.
Väldigt många googlar innan de ringer (eller när de sitter i telefonkö) och då kommit fram till alla möjliga diagnoser och ffa att de nog troligen har ett mycket allvarligt tillstånd eller sjukdom. De flesta gångerna kan man komma överens om att det nog inte är så allvarligt utan de kan nog avvakta eller ringa sin VC när de öppnar.
De kortaste samtalen är nog där man ganska snart kan komma fram till att de istället ska ringa 112 för en ambulans tex bröstsmärtor.

Lunchen intas utomhus, vissa hinner med att ta ett dopp,

Vad har jag lärt mej och lite statistik:

Jag har tagit emot 6116 samtal på 6 månader.
Redotid i genomsnitt 91% (tiden jag antingen pratar eller dokumenterar samtalen)
Antal samtal /timme 8 st
Antal arbetspass 114 .

Fått kunskap om barn och gravida kvinnor som jag inte kunde något om innan detta jobb.
Lyssna ”av” personer på telefon bättre.
Vet var alla närakuter finns i Stockholm.
Att det är en väldig skillnad gällande tillgängligheten av sjukvård i Sverige.
Att det finns väldigt många ensamma människor.
Hur bemöta arga människor.
Hur bemöta oroliga föräldrar.
Att denna typ av arbete är ett ensamarbete trots att man har kollegor bredvid sej. Man måste ta många beslut själv.

De största nackdelarna som jag upplever är:

Man får aldrig veta hur gick det sen?
Gav jag rätt råd?
Hann ambulansen fram?

Nu är det slut på detta äventyr

Allt roligt har en början och ett slut. Nu är äventyret i Hua Hin över. Men varje slut har en ny början, så nu förbereder vi oss för Sri Lanka resan. Vi packar ned våra få tillhörigheter och slänger en massa. Vi har packat våra 2 resväskor, med vår packning. En av lärdomarna av detta äventyr är att man behöver inte så mycket för att klara sig.

Sista dagen hängde vi vid poolen och nu avslutar vi vår vistelse med att säga hej då till Hua Hin & alla fantastiska människor vi har mött. Här kommer ett första ax-plock av bilder på de vi har mött.