Då var det dags för en liten uppdatering från oss. Tävlingar är väldigt populärt bland ”farangerna” som bor här. Jag har tidigare skrivit lite ”Dtanarats Vänner”, en golftävling som går varje måndag och fredag på en militäranläggning. I fredags hade jag möjlighet att delta, med ett mediokert resultat. Vi var 24 personer som deltog.
Jag är avundsjuk på alla pensionärer som lever ett lyx-liv, golf 2-3 gånger i veckan, varmt klimat och billigt att leva. Jag låter bilderna tala för sig.
Min gamla bag med mitt 20 år gamla set när jag väntar på att bli upphämtad.Huset för alla caddies och första hålet till vänsterBanan är inte i perfekt skick, men å andra sidan är greenfeen & caddie bara på 900 bahtOftast finns det vatten i hindren, ibland inte.De som har spelat i flera år blir serverade av caddien som har fixat till en mellanmål åt spelarn.Mina härliga medspelare, Ian från Skottland & Bengt Åke från Halmstad
Puttinggreen och driving range i bakgrunden.
I lördags och söndags var det dags för VM i fotboll. Det var en fotbollstunering med 7 manna-lag där olika länder var representerade. Det var ju ingen som kollade på passen, så jag tror att Mexico hade en spelare från Mexico.
Alla lagen samlas för fotografering
Sverige placerade sig inte högt i någon resultatlista, men spelade bra och med sportmanship (vilket inte var Englands starka sida).
Så var det dags för välgörenhetsgolfen där jag skulle representera Medicall, Helenas jobb. Jag hade i vanlig ordning tjuvtränat på både svingen och puttningen. Man vill ju gärna visa att man är värd sitt handikapp.
Vi samlas innan kanonstarten, jag Lennart, Dan och vår ledare Nancy.
Sen bar det ut på den vackraste banan i Hua Hin, med lite jobbiga resultat. All träning var bortkastat, jag spelade uruselt.
Snygg utsikt i alla fall med klubbhuset i bakgrundenVi höll humöret uppe i alla fall.Nancy slår ut4 bollars scramble med 76 i brutto säger allt
Vi kan i alla fall skryta med en birdie på banan svåraste hål, signerad undertecknad. Efter golfen blev det mingel, middag och prisutelning med god mat och trevligt sällskap.
Vi vann inget, men kul hade vi.
Tack Medicall för att vi fick möjligheten att representera er. Vi ska göra ett bättre jobb nästa år.
Nu är det dags för sista middagen i Hua Hin för den här gången. I morgon eftermiddag åker vi till Bangkok där jag kommer vara tills hemfärd på tisdag. Sen papi och jag kom hem från Koh Phangan har vi spenderat mest tid vid poolen och lyssnat på P3 Dokumentär och på kvällarna åker vi in till stan och äter middag.
Vi tar en drink innan middagenLunch
Det känns tråkigt att lämna de här paradiset men det känns skönt att nästa gång jag kommer så åker jag även hit med Mia och då är hela familjen samlad igen! Kan ändå inte klaga eftersom jag är tillbaka om drygt sex veckor, haha. Vi har också börjat planera vår resa till Sri Lanka – vi har bara tre hotel kvar att boka och lite tågfärder men sen är allt klart!
Ett fynd på muchimuchi en japansk affär
Pappa hälsar att tandvärken har åtgärdats med en rotfyllning. Han ska dit på torsdag igen för den andra behandlingen och sen blir det krona på tanden.
Han har även hunnit med lite golf, dels var han på Black Mountain och försökte slå lite på driving rangen, men där var han inte välkommen. Hellre en tom driving range än att låta vem som helst slå på rangen. Så han drog till Royal där han var välkommen att slå på rangen. Sen var han visst ute och spelade 18 hål med gubbgänget, men det verkar inte ha gått så bra, inte ljud från han sida hur det gick….
Vi har insett att vi behöver en till MC när vi får besök av våra döttrar. Så i veckan gjorde vi slag i saken och hyrde en till MC till Helena. Hon har kört lite och jag tjatar på att hon ska ta ett Thailändskt körkort för MC. Det gäller ju även i Sverige ett år då!
MC vi hyrde vid uthyraren.
I fredags var det återigen dags att besöka min tandläkare. Det känns som om jag har klippkort hos dem. Jag försöker få tandläkarna att skriva en journal och behandlingsplan på engelska och alla skyller på alla, ”jag gör bara rotfyllningar eller tandköttsoperationer”. Det verkar som att i thailändarnas kultur vill ingen sätta något på pränt och lova något.
En annan sida av kulturen är deras högaktning för kungen vilken är imponerande. På årsdagen av kungens bortgång gick det ett gigantiskt sorgetåg genom Hua Hin.
Ett gigantiskt tåg av svartklädda Thailändare till minne av den avlidna kungen
Sen äntligen var det dags i söndags att flytta igen till ett nytt hus, inte större men med diskmaskin, tvättmaskin, moderna möbler och sist men inte minst EN EGEN POOL.
Snygga möbler med mycket utrymmeMin nya datorplats med egen internetlina, äntligen !!!!Äntligen egen pool
Idag var det dags för golf igen. Jag fick kontakt med Peo via Facebook som har ett gäng äldre gentlemen som spelar varje måndag och fredag på en lite billigare bana som militären äger.
Banan låg i ett gigantiskt militärområde inringat i bilden med skolor, idrottsanläggningar mm. Den blå pricken högst upp är där vi bor.
Jag och Harald spelade med dem idag och det var en av de svalare rundorna för i år, ca 28 grader bara.
Peo och Harald på första teeJag stoltserar på bananVåra caddies
Banan var trevlig med spännande layout men kvaliten på greenerna var dålig och en hel del vattenhinder som var tomma. Med tanke på priset så var det ändå ok. Hur det gick?, 100 slag, 5 bollar bortslagna och många illusioner krossade, MEN jag gjorde sällskapets enda birdie.
En stolt vinnare.
Det bästa på hela dagen var att Elin kom till oss. Tanken var att jag skulle hämta henne med MCn , men en timma innan hon kom öppnade sig himlen och regnet vräkte ned. Mr Pop blev räddningen och vi hämtade upp henne vid klocktornet för att åka vidare till Market Village för att äta och handla.
I dag var det dags att spela Black Mountain Golf Course. Jag har varit där ett antal gånger på deras driving range och hängt lite i shoppen (som just nu har 50% på det mesta), men idag skulle jag ut på banan tillsammans med vår nya granne Harald från Norge.
Så här fräsh ser man ute EFTER duschen, när man hänger i baren.
Harald (pensionär) och hans sambo Monika (”medicall’are”) kom för en vecka sedan. Harald & jag har pratat om att spela lite och vi tänkte göra slag i saken innan de dubblar green fee’n på Black Mountain den 19 oktober till 3,800 bath. Sen gällde det att välja rätt dag. Väderleksrapporterna är inte precis att lita på här, men erfarenhetsmässigt är det sol / moln på förmiddagen och moln / regn på eftermiddagen. Vi chansade på att köra idag. Dagen började med att Mr Pop körde oss till banan, vi tränade lite för att slå ut kl 8.56. Moln överallt i himlen och 24 grader, jag började undra om jag verkligen behövde en golfbil.
På andra hålet och vi båda tyckte att dagens skulle bli riktigt bra, inget regn & bara moln och våra caddies bara tokade sig.
Men tänk den väderleksprognos som står sig, efter 2 hålet tittade solen fram, och jag började som vanligt svettas något kopiöst. Värmen steg snabbt till 35 grader och jag sprang från golfbilen till bollen, slog snabbt för att sedan springa tillbaka och svettas och torka mig i min handduk och dricka. Jag led i 16 hål och lyckades till slut tack vare min caddie att komma tillbaka levande.
Till slut tyckte min caddie så synd om mig att hon lindade is i min handduk för att lindra värmen
Black mountain var en av de bättre banorna som jag har spelat. Layouten var utmärkt, omgivningarna natursköna, bra hinder med mycket vatten. Bara att få förmånen att åka runt och se de vackra omgivningarna var en upplevelse. Några riktigt jobbiga par 3’or, där en & annan boll försvann ned i vattnet. Bra och rätt placerade bunkrar och på par 5 hålen räcker det med järnfyran. Bra kiosker & toaletter längs banan. En kanonbana helt enkelt. Det enda man skulle kunna kommentera är att banan var vattenskadad i vissa få delar, men vi är ju i regnperioden…
En svettig selfie, rätt klädd syns det inte hur svettig man e’
Typiskt att glömde mitt score kort i baren, men Harald är ju mitt vittne. De var bara bogeys & dubbel bogeys mest hela tiden, men på 15 gjorde jag ett par och på 18 så körde ”karategolf”, ni vet med lite djävlar anamma och vips en enkel birdie på en par 5 med en järnfyra som bästa vapen. Totalt 97 slag och återigen kan jag skryta med en birdie (men det är nog det enda jag kan skryta med).
