Hej igen allihopa! Idag är det vår tredje dag på ön och vi har redan hunnit med väldigt mycket! Som alltid när jag är ute och reser får även min kära GoPro följa med och jag har filmat lite från våra senaste dagar då tänkte lägga upp lite klipp här på bloggen;
Jag och papi i fullt fart!I första klippet får ni åka med oss när vi kör MC (en rättelse från förra inlägget – enligt pappa var det viktigt att berätta att det var en 125 CC) runt här på ön.
Andra klippet är från igår när vi åkte till Sail Rock för lite dykning. Vi hade väldigt bra sikt på upp till 30 meter och vårt maxdjup var 25 meter – ett nytt rekord för papi! Förutom fina fiskar som boxfish, angel fish och hela stim av barracudas så var nog pappas största bedrift att på 15 meters djup våga ta ut regulatorn för att rätta till slangen för att sen stoppa tillbaka den och överleva! Bra jobbat kära far!
Nu ska vi gå till poolen och spendera resten av vår dag där!
Hej! Efter mycket om och men är det min tur att gästblogga här! Jag har varit här i Thailand i en vecka nu och tiden går fort, verkligen för fort. Resan hit gick bra men det var ganska slitsamt då det tog cirka 24 timmar från dörr till dörr. Men vilken lycka det var att äntligen få träffa föräldrarna igen!
Mamma och pappa tokar sig
Än så länge har dagarna bestått av att hänga vid deras egna minipool vid huset, äta otroliga frukter, spela kort, simma den dagliga simturen med mami och på kvällarna äta otroligt god thaimat! Vi har åkt ner till Hua Hin ett par gånger och ibland köper vi mat i närheten av deras hus och äter hemma. Livet här nere är så lätt och jag förstår verkligen att mamma och pappa trivs bra här!
Fruktstund vid poolen
Igår (eller rättare sagt iförgår) sa vi hejdå till mamma och igår åkte pappa och jag ner till Hua Hin och hoppade på bussen mot Koh Phangan. Mamma jobbar nämligen 6 dagar i veckan så pappa och jag passade på att åka ut till havet. Resan hit gick bra, även fast pappa tyckte resan var lite väl lång.
Vi sitter I bussen längst fram. Pappa var först på bussen, det blev bästa platserna.
Vi bor på norra delen av ön på en så mysig resort! Hittills har vi sett ungefär 10 andra gäster här, det märks verkligen att det är lågsäsong. Rummet är verkligen så fint och precis vid stranden.
Utsikten från hotellrummet
Idag när vi vaknade var det lite molnigt så då bestämde vi oss för att hyra moppe och åka runt ön.
Pappa vid mc’en
Ni som har varit tidigare på Koh Phangan vet hur vägarna här på ön ser ut men ni som inte vet skulle jag beskriva det såhär för; tänk er en brant snirklig backe, du vet en sån som man knappt ser hemma i Sverige. En sån där motorn knappt tar dig upp och du överväger om du ska hoppa av i farten och leda moppen upp den sista biten. Exakt så är det här på ön! Pappa trodde såklart att jag hade överdrivit när jag berättade och han vart lika förvånad som jag första gången jag körde här. Men oj vad han älskade det! Vi tog sats inför varje superbacke och i alla nedförsbackar skulle bromsarna värmas upp (är detta ett påhitt pappa endast håller på med? I sånna fall blev jag extremt lurad…) och han bromsade hårt och hackigt hela vägen ner.
Vi hann besöka stranden där man en gång i månaden har full moon party, förutom nu då kungen ska begravas om ett par dagar.
Pappa provar festkänslan på beachen
Under förmiddagen passerade vi många fina stränder och vi hade en härlig start på dagen. Nu är vi tillbaka till hotellet och jag är helt slut efter att ha suttit bakom en fartgalen far upp och ner runt hela ön. Nu vilar vi i solen vid poolen och sen blir det att boka dykning! Vi hörs snart igen.
Vi har insett att vi behöver en till MC när vi får besök av våra döttrar. Så i veckan gjorde vi slag i saken och hyrde en till MC till Helena. Hon har kört lite och jag tjatar på att hon ska ta ett Thailändskt körkort för MC. Det gäller ju även i Sverige ett år då!
MC vi hyrde vid uthyraren.
I fredags var det återigen dags att besöka min tandläkare. Det känns som om jag har klippkort hos dem. Jag försöker få tandläkarna att skriva en journal och behandlingsplan på engelska och alla skyller på alla, ”jag gör bara rotfyllningar eller tandköttsoperationer”. Det verkar som att i thailändarnas kultur vill ingen sätta något på pränt och lova något.
En annan sida av kulturen är deras högaktning för kungen vilken är imponerande. På årsdagen av kungens bortgång gick det ett gigantiskt sorgetåg genom Hua Hin.
Ett gigantiskt tåg av svartklädda Thailändare till minne av den avlidna kungen
Sen äntligen var det dags i söndags att flytta igen till ett nytt hus, inte större men med diskmaskin, tvättmaskin, moderna möbler och sist men inte minst EN EGEN POOL.
Snygga möbler med mycket utrymmeMin nya datorplats med egen internetlina, äntligen !!!!Äntligen egen pool
Idag var det dags för golf igen. Jag fick kontakt med Peo via Facebook som har ett gäng äldre gentlemen som spelar varje måndag och fredag på en lite billigare bana som militären äger.
Banan låg i ett gigantiskt militärområde inringat i bilden med skolor, idrottsanläggningar mm. Den blå pricken högst upp är där vi bor.
Jag och Harald spelade med dem idag och det var en av de svalare rundorna för i år, ca 28 grader bara.
Peo och Harald på första teeJag stoltserar på bananVåra caddies
Banan var trevlig med spännande layout men kvaliten på greenerna var dålig och en hel del vattenhinder som var tomma. Med tanke på priset så var det ändå ok. Hur det gick?, 100 slag, 5 bollar bortslagna och många illusioner krossade, MEN jag gjorde sällskapets enda birdie.
En stolt vinnare.
Det bästa på hela dagen var att Elin kom till oss. Tanken var att jag skulle hämta henne med MCn , men en timma innan hon kom öppnade sig himlen och regnet vräkte ned. Mr Pop blev räddningen och vi hämtade upp henne vid klocktornet för att åka vidare till Market Village för att äta och handla.
I dag var det dags att spela Black Mountain Golf Course. Jag har varit där ett antal gånger på deras driving range och hängt lite i shoppen (som just nu har 50% på det mesta), men idag skulle jag ut på banan tillsammans med vår nya granne Harald från Norge.
Så här fräsh ser man ute EFTER duschen, när man hänger i baren.
Harald (pensionär) och hans sambo Monika (”medicall’are”) kom för en vecka sedan. Harald & jag har pratat om att spela lite och vi tänkte göra slag i saken innan de dubblar green fee’n på Black Mountain den 19 oktober till 3,800 bath. Sen gällde det att välja rätt dag. Väderleksrapporterna är inte precis att lita på här, men erfarenhetsmässigt är det sol / moln på förmiddagen och moln / regn på eftermiddagen. Vi chansade på att köra idag. Dagen började med att Mr Pop körde oss till banan, vi tränade lite för att slå ut kl 8.56. Moln överallt i himlen och 24 grader, jag började undra om jag verkligen behövde en golfbil.
På andra hålet och vi båda tyckte att dagens skulle bli riktigt bra, inget regn & bara moln och våra caddies bara tokade sig.
Men tänk den väderleksprognos som står sig, efter 2 hålet tittade solen fram, och jag började som vanligt svettas något kopiöst. Värmen steg snabbt till 35 grader och jag sprang från golfbilen till bollen, slog snabbt för att sedan springa tillbaka och svettas och torka mig i min handduk och dricka. Jag led i 16 hål och lyckades till slut tack vare min caddie att komma tillbaka levande.
Till slut tyckte min caddie så synd om mig att hon lindade is i min handduk för att lindra värmen
Black mountain var en av de bättre banorna som jag har spelat. Layouten var utmärkt, omgivningarna natursköna, bra hinder med mycket vatten. Bara att få förmånen att åka runt och se de vackra omgivningarna var en upplevelse. Några riktigt jobbiga par 3’or, där en & annan boll försvann ned i vattnet. Bra och rätt placerade bunkrar och på par 5 hålen räcker det med järnfyran. Bra kiosker & toaletter längs banan. En kanonbana helt enkelt. Det enda man skulle kunna kommentera är att banan var vattenskadad i vissa få delar, men vi är ju i regnperioden…
En svettig selfie, rätt klädd syns det inte hur svettig man e’
Typiskt att glömde mitt score kort i baren, men Harald är ju mitt vittne. De var bara bogeys & dubbel bogeys mest hela tiden, men på 15 gjorde jag ett par och på 18 så körde ”karategolf”, ni vet med lite djävlar anamma och vips en enkel birdie på en par 5 med en järnfyra som bästa vapen. Totalt 97 slag och återigen kan jag skryta med en birdie (men det är nog det enda jag kan skryta med).
Det blev ett kort och intensivt besök av vår dotter Maria. Hon förgyllde verkligen vår vardag här i Hua Hin. Vi har ju glömt bort hur jobbigt det kan vara att anpassa sig till Thailands klimat, så vi fick en påminnelse hur jobbigt det kan vara. Aldrig har det sovits och gått åt så mycket ”Soda water” som när Maria var här.
Det var verkligen skönt att träffa sin (tonårs)dotter?
Vi var ute på äventyr (som ni har läst om) men den mesta tiden låg vi & slappade. Maria kombinerade båda aktiviteterna när vi var på Sai Noi stranden.
Man längtar tillbaka till den dagen.Maria fick ett minne från Hua Hin, en kort aftonklänning.
Till sist, mina tänder. Ja det är verkligen en pina för mig. Ni kanske kommer ihåg att en del av min tand har försvunnit och skadan var så stor att den inte gick att laga. I söndags var det dags för första behandlingen, tandläkaren började med att skära bort en del av tandköttet och körde sedan stenhårt med borren i över en halvtimme för att förbereda för en krona.
Sen körde han någon tråd över tanden som jag aldrig förstod varför. Till sist lade han på en vit massa över tandköttet och gav mig antibiotika och smärtstillande medel. Så just nu kan jag bara tugga sakta på en sida i munnen. Idag när jag försökte göra lite nytta med mina studier (eftersom det regnade) så gick nätet upp & ned hela dagen. Livet suger…
