Nya äventyr på g. Helena har lyckats byta turer och vips hade vi 5 dagar ledigt. Helena gick av kl 03.00 och 05.30 hämtade taxin oss för transport till Bangkok flygplats. Flygresan till Chiang Mai gick bra och vi tog en limousine till hotellet. Helena dog på rummet, efter att ha bara sovit i typ 2 timmar, och jag gav mig ut på äventyr.
Helena vilar på hotellrummet med ett byggnadsarbete som granne.
Chiang Mai är känt för alla sina tempel och vi bor nära det kändaste, Wat Phra Singh. Inträde var 20 baht för ”faranger”, men jag visade upp mitt Thailänska körkort och vipps var det gratis ?
Buddan i Wat Phra Singh
Efter att ha irrat omkring runt i kvarteren runt hotellet och nästan fått värmeslag, gick jag tillbaka till hotellet. Sedan drog Helena och jag ut för att göra stan. Först till templet, där det var mässa så att Helena kunde inte komma in.
Helena utanför templet med sin torn.
Efter en kopp kaffe åkte vi till ”Night Market”. Det var en gigantiskt nattmarknad om man jämför med Hua Hins. Jättestort område, många gator och torg. Jag misstänker att vi knappt såg hälften. Nu är vi tillbaka på hotellet och bingen väntar. Det blir nya aventyr i morgon.
Det här är ett inlägg för golfnördar. För er som inte gillar golf kan ni alltid titta på de vackra bilderna.
Vy över golfbanan.
Golf i Thailand är dyrt, dyrare än i Sverige. Golf verkar vara snobbsport i Thailand som det var på 60 talet i Sverige (som ni ser på bilden nedan så har även jag även anammat den snobbiga klädstilen). Jag har tagit med mig mitt gamla nybörjarset som jag köpte för typ 15 år sedan med en gammal bag. I dag drog jag med MC med golfbagen på ryggen till Banyan Golf klubb för att spela för första gången.
På först tee
Just nu är det halva priset på greenfee’n, så istället för 1.000 SEK så kostar det ”bara” 500 SEK. Sen tillkommer 190 kr för caddie, ink. dricks och golfbil a 175 SEK + dricka mm. Totalt 900 SEK under lågsäsong. Ska man hyra klubbor så kostar det ytterligare 175 SEK. Man kan ju alltid skippa golfbilen, men just nu är det 33 grader…
En av de vackraste banorna jag har spelat på.
Med järnfyran som bästa vapen gick jag lös på banan i sällskap med 2 trevliga tyskar. Min caddie verkade tycka att golf reglerna var med en rekommendation än regler att följa, så ibland flyttades bollen utan plikt när den låg lite dåligt.
Rudi, en av min tyska medspelare.
Som ni förstår var banan helt underbar, den låg så fint i dalen med bergen runt om. Bara moln på himmeln och ingen sol. Jag drack ändå 3 liter vatten för att bibehålla vätskebalansen. Det var perfekta förutsättningar, MEN vad hjälper det när järnklubborna har sitt eget liv. Jag lyckades i alla fall ta mig runt banan under 100 slag och fick till en Birdie.
Resultatet var inte helt lysande, men med tanke på mina klubbor och min fysik får man vara nöjd.
Efter rundan kom det bästa, duschen i omklädningsrummet. Där kan man verkligen säga att svenska golfklubbar verkligen har något att ta efter. Lyxiga omklädningsrum & duschar med krämer & engångstandborstar mm.
I dag fyllde Helena 5x år OCH fick lön = apanage för mig. Eftersom hon hade jobbat natten innan, drog jag iväg till Black Mountain för att prova klubborna på morgonen. Efter lite felkörningar kom jag till rangen och där slog jag 80 bollar och blev helt dyngsur av svett. Jag tog mig till shoppen och köpte 2 tröjor och ett par kortbyxor (apanaget kommer, så det gällde att tömma plånboken).
Renoverad driving range i bakgrunden
Vid 17.30 kom Mr Pop och hämtade oss för transport till Hua Hin. Många av mina läsare undrar vem Mr Pop egentligen är och om han finns? För att stilla er nyfikenhet så ställde Mr Pop upp på en bild.
Mr Pop och hans shuttlebus till Hua hinEfter att besökt några skräddare tog vi en drink.
I Hua hin gick vi på en av de finare krogarna och slog ett nytt matrekord, 2880 baht för 2 menyer och 2 Singha och 2 glas vin. Sen gick vi till Night Market och tog fotmassage innan vi ringde vi till Mr Pop för hemtransport.
Vad gör man i Pattaya? Vi fastnade för att kolla in Budda statyn. Enligt Maps.me var det bara 2.2 kilometer, hur svårt kan det vara att gå den sträckan? För det första gäller ju att man ska ta rätt väg, vi tog bilvägen, så det blev visst 3,2 kilometer i 33 graders värme (och vi gick i solen hela tiden). Det tog oss mer än en timme att komma till statyn och 2 liter vatten. Väl där kunde vi beundra statyn, utsikten och kinesiska tempel. Sen tog vi en taxi hem till hotellet.
Vi vilade upp oss på hotellet med att beställa biljetter till My Fair Lady på stadsteater i mars. Sen tog vi en solstol vid stranden och slappade.
På kvällen gick vi till Jomtien Beach Night market. Det är ju bara 650 meter från hotellet och solen hade gått ned. Vi tog en paus och åt på vägen. Marknaden var som alla marknader i Thailand, mat & kläder & väskor och krims krams.
Vi bestämde oss efter jag hade varit hos tandläkaren för 4 (blir nog en 5) gången att nu var det dags för äventyr. Vi bestämde oss för att ta båten till Pattaya och besöka syndens näste. Båtresan gick bara på en 2 timmar. När vi väl var framme blev vi lurade som vanligt och betalde en dyr taxiresa till hotellet.
Sen var det iväg till syndens näste, WalkingStreet. Vi tucktaxi till WalkingStreet för 40 baht (jag kommer inte avslöja vad taxin kostade samma sträcka). När vi väl var där så var det McDonalds, 7eleven, smyckesaffärer och resturanger blandat ned barer och dolda klubbar. Kinesgrupperna avlöste varandra alla med en ledare med flagga.
Syndens näste, men vi missade det som vanligt.Vi drog tillbaka till hotellet på Jomtien Beach och åt på en trevlig resturang
