Kategori: Resa

Information om hur man reser och tar sig fram i Thailand

Unawatuna to Mirissa

En liten uppdatering om vad som händer på Sri Lanka. Som ni kanske kommer ihåg hade Elin bokat ett Airbnb i Unawatuna. Vi bodde hos Raju och Francesca som tog väl hand om oss.

Raju och Francesca

Vi bodde en bit upp på berget så det blev tuc-tuc ner till stan och stranden. De flesta av de 5 dagarna roade vi oss med att äta bästa frukosten och sedan ligga på stranden och bada lite. Här har ni en video när vi drar till Jungle Beach (om jag lyckas ladda upp den någon gång). En och annan matbit blev det på kvällen. Vi hittade Mettha’s som serverade god vegetarisk mat.

Kocken med ”barnen”, som är ett huvud längre
Raju tuc-tuc

Elin & jag drog iväg på torsdagen & söndagen på dykäventyr. Vi anlitade Sea Horse Diving, som hade bäst rating på Tripadvisor och var billigast, 25$ dyket. Dykningen var ok, men Unawatuna drabbades hårt av tsunamin, så det fanns inte mycket till korallrev. Vi såg en hel del nya fiskar och jag gjorde mitt första vrakdyk på 25 meter.

 

På lördagen tog vi en rundtur med 2 tuc-tuc. Först ut var ”turtule rescue center”. En guide berättade lite om vilka arter som finns och hur stora och gamla de blir. Sen fick vi kika på alla patienter och guiden berättade om skadorna och hur länge det tog att få dem friska. Vissa tog över 2 år, men eftersom de lever så länge så spelar det ingen roll.

Skölpaddorna i sina ”kuvöser” fotograferandes av Mia
Närbild på en skadad sköldpadda
En fin sköldpadda som dom tog hand om Dom flesta sköldpaddor var där för att dom ätit så mycket plast att dom fått i sig för mycket bakterier som dom inte klarar av, det var även många som var skadade av fiskekrokar eller hade fastnat i fiskenät!

Sen blev det dags för dagens höjdpunkt, att släppa ut en sköldpaddsunge i havet.

Nu ska de släppas ut i det fria

Sen drog vi vidare till en insjö för en båttur. Vi åkte till en kanel-ö, där en gammal man visade oss hur man skördar kanel. Det visade sig att man tog delar av stammen genom att dra av stammen i tunna bitar och sen låta de torka i en vecka. Man kunde även göra kanelpulver genom att mortla de torkade kanelstängerna.

Kanel tillverkning
Maria njuter, naturen var lite väl lik Sverige förutom för palmerna, så man fick lite hemlängtan för första gången på 6 månader.
Kapten på fartyget, eller roddbåten.

 

Det ingick även ett tempelbesök på turen. Tempel & tempel, man har ju sett både större och vackrare i Thailand, men ingen som låg ute på en ö.
Årets dyraste bild? Vi blev tvingade av en galning att betala dyrt för en bild när gubbarna satt & fiskade. Tydligen gör de bara det för turister.

I söndags sa vi farväl till Dionis Villa, Raju och Francesca och drog söderut till Mirissa. Vi checkade in på Vacanza och gick sedan ned på beachen och solade hela dagen. Vissa yngre och äldre förmågor liknade mer tomater än flickor/damer på kvällen. Vi avslutade dagen med att gå på en liten underbar resturang som är kända för sin Roti, Dewmini Roti Shop.

Mer om Mirissa i nästa inlägg, nu måste vi kila iväg och äta.

Bangkok till Sri Lanka

Nu blir det en reseuppdatering. Helena slutade den 6 januari på Medicall och dagen efter åkte vi till Bangkok för 2 dagars shopping. Jag hade bokat Glow hotell som visade sig vara ett lyckokast. Mjuka stora sängar på rummen och hotellet ligger mitt i shoppingdistriktet. Som vanligt var de 6 första våningarna i hotellet en outlet med billiga kläder.

Mjuka sängar, äntligen efter 6 månader på stenhårda.

Vi gick från shoppingcenter till shoppingcenter, men både min och Helenas resväskor är sprängfulla efter 6 månader i Thailand, så för oss blev det ”kolla men inte köpa”.

Lunch i en foodmarket

På kvällen skulle vi ut och äta och vi valde en resturang vid hotellet, vilket visade sig vara ett misstag. Maten var dyr (enligt Thailänska mått) och var så stark att den knappt gick att äta. Svetten rann om både mig och Elin, så vi var tvungna att ta in sötsaker för att lugna ned våra magar. Sen blev det inköp av läsk innan vi gick och lade oss i supersköna sängarna.

Tur att vi beställde in ett öltorn, den tog fort slut

Efter en stärkande frukost drog vi ut på stan för mer shopping. Tur nog hade jag möte med SEB och Maria hade lite skolarbete så vi drog tillbaka till hotellet vid 1 snåret och så arbetade jag resten av eftermiddagen, medans Helena fick prova skor med Elin.

På kvällen drog vi till Khaosan Road och till vår favorit resturang i Bangkok, BearBuddy. Vi tog en tuc-tuc med livet som insats i trafikrusningen i Bangkok, som vanligt en upplevelse. Kommer aldrig glömma att vi fick vänta på tåget som skulle passera över huvudvägen mitt inne i Bangkok.

Alla på plats….

Efter att ha avnjutit en prisvärd middag gav vi oss ut i folkvimlet på marknaden. Helt plötsligt säger Elin att hon ska träffa några backpacker kompisar som hon har messat under middagen. Vi tog en taxi till hotellet med Maria och lämnade Elin ensam i Bangkok. När vi kom till hotellet så blev vi oroliga och efter några tjat meddelanden så kom även Elin till hotellet.

Upp med tuppen för taxin kom 06.00. Allt gick bra, taxi till flygplatsen, incheckning och planet gick i tid. Det var lite blandade känslor att lämna landet som man har bott i 6 månader. Vi har haft en otrolig tid i Thailand , allt har gått bra, inga större missöden än mina tänder som jag har rotfyllt.

När vi hade landat i Colombo så skulle vi växla till oss den lokala valuta. Vi kör med kort, men det visade sig vara ett misstag i Sri Lanka. Här är ”cash is king”. Vi fick efter många försök (fick ut 500 med en avgift på 400 rupi) ut lite pengar så vi i alla fall kunde få en middag på kvällen.

Vår chaufför som hämtade oss vid flygplatsen körde med dödsförakt ut i trafiken och vi kom efter 3 timmar fram till vårt Airbnb, Dionis villa. Mer om trafiken i ett senare inlägg. Vår lägenhet är tre rum uppe på ett berg i Unawatuna på Sri Lankas västkust. Flickorna älskar rummen, själv saknar jag en AC och helt fritt internet och närheten till havet. Vi bor på ett berg och enda sättet att ta sig upp är att åka tuc-tuc upp på berget, som vanligt  med risk för livet.

Sovrummet
Trädgården

Vi var tvungna att ta ut mer pengar men mitt kort funkade inte, men tur nog kunde Helena ta ut pengar. När jag höll på & trixa med min kort lyckades jag slå in fel kod (missade att jag hade stoppat in ”credit” kortet istället för ”debit” kortet) 3 gånger och ni vet väl att kortet blir spärrat då.

Det här är ju inte första gången man gör det misstaget. Så jag ringde till SEB kort på Skype och fick beskedet ”din plats i kön är nr 92, förväntat svarstid är 50 minuter”. Lite jobbigt besked när man sitter i Sri Lanka. När man kunde mata in sitt telefonnummer för att bli uppringd så fungerade det inte. Så jag försökte med telefonbanken istället och tur nog kom jag fram direkt där jag fick all hjälp jag behövde, bra jobbat kollegorna i götet.

Så här ser det ut vid stranden, Jungle Beach

Vill ni veta mer om hur vi har det på Sri Lanka kan ni kika in Elins blogg eller kolla in @systranahallmejordenrunt på Instagram

Anders

Gäster och barnen i Hua Hin

Äntligen har vi fått gäster hit till Hua Hin, Helenas syster Eva med Ola var på snabbbesök i 2 dagar. Tyvärr så var inte vädret så bra, men vi visade Hua Hin viktigaste turustmål och vårt hus på Smart village. Igår sa vi adjö till dem och önskade de lycka till på resan med tåg till Malaysia, Singapore & Vietnam.

Vi äter på Hua Hin’s största food-court
Tomten kom med julklappar

Nu på eftermiddagen så kom nästa besök, våra barn. De ska vara med oss nu i 5 veckor och vi ska bara njuta av att vi är tillsammans igen efter ett halvår.

Äntligen framme

Lite telefonbilder 🙂

Elin & Maria på flyplatsen

Snorkling på Similian och hemfärd

Helena & jag tog en en snorklingstur till Similian öarna i torsdags. Vi bestämde att åka med speedboat och företaget Sea Star. Jag är ju van med dykbåtar så jag tänkte i min enfald att vi skulle vara typ 15 personer på båten, men ack vad jag bedrog mig….

Massvis med folk som väntade vid piren. Allt sköttes med tysk precision, in-checkning & utdelning av handukar och snorkelutrustning.
Sen packade de båten totalt full (47 personer + 10 i besättningen) och drog iväg. Det var 3 båtar bara från detta företag.

Dagens upplevelse var på vägen ut. Vi såg ett 10 tal delfiner leka och simma ikapp med båten. Det var lite magiskt. Sen fick båten problem med motorn. Vi låg och guppade mitt i havet och de som redan var livrädda blev ännu blekare runt nosen. Jag noterade att ingen hade flytvästarna på förutom Helena & jag, man har ju flytväst på sjön eller hur? Mjaa inte här, här använder man flytväst när man snorklar, för de flesta kunde ju inte simma…

Snorklingen var lite sisådär. Vi snorklade med ca 100 personer i vattnet som guppade omkring med sina flytväster. En & annan bild blev det, men de lägger jag sist i inlägget. Sen var det dags för att åka till huvudön för att få lunch.

Helt hysteriskt vid lunchen, Vi står i farang kön (= ej kineser) för att få mat. Man kan skymta militäranäggningen i bakgrunden.
Jag var tvungen att ta ett kort på kines kön oxå. Det var massvis av dem, och deras vattenvana gör ju att det kan bli lite komiskt ibland.

Efter det snorklade vi på en annan ö innan det var dags för sista stoppet. Där kunde man snorkla men det var inte bra förutsättningar, så det blev att ligga på stranden och kolla på spektaklet.

Innan de alla andra båtarna kom. Lite paradiskänsla.
Utkikspunkt som kman kunde gå upp till, men vem vill ha en bild på en överfull strand. Inte mycket till paradisbild.

Sen tog vi båten hem och återigen möttes vi av den tyska perfektionen. Det ingick middag, men ni kan ju se själva…

Det är nästan så man längtar tillbaka till skolmatsalen.

Det jag har lärt mig med denna utfärd är att alltid anlita dykfirmor, istället för reseföretag. De vill bara tjäna pengar och skickar hur många som helst som inte borde vara på en båt till överfulla stränder med skol-utflykt känsla. Men att se delfinerna var mäktigt.

Sista dagen badade vi och förberedde oss för hemresan. Som ni vet köpte vi dyra biljetter av en ”researrangör”. Vi fick åka tuk-tuk till henna för att vänta på bussen, där även en festival drog igång för att fira turistsäsongen hade börjat.

”Värdens bästa militär i fredstid” – anonym thailändsk general.

Sen hoppade vi på vår VIP 24 buss mot Hua Hin. Mr Pop hämtade oss och vi var hemma till 04.00.

Selfie i VIP 24 bussen innan solen gick ned. Sen blev det en LÅNG färd hemåt
Tomt i bussen, men det blev fullt.

Både Helena och jag pratar om Smart Village som vårt hem. Vi har bott här nu i snart 5 månader och det börjar allt bli vårt hem. Vi jämför med hur det är hemma (=Hua Hin) och pratar för och nackdelar med hemma och andra ställen i Thailand. Man kan bara konstatera att vi trivs verkligen här. Till sist alla bilder från snorklingen (för er som orkar kolla)

 

Resa till västkusten

Helena hade några lediga dagar. Vi beslöt att utnyttja Helenas ledighet med att ta en ny resa i Thailand. Den här gången åkte vi västerut, till Thailands västkust, närmare bestämt Khao Lak. Hur man tar sig från Hua Hin till Khao Lak krävde lite detektivarbete, men efter att ha pratat med Mr Pop så köpte vi en VIP biljett (840 baht) på det statliga bussbolaget. Bussen gick i söndags 21.30 från Hua Hin, så vi tog Pop taxi till Blueport, käkade middag & gick till busstationen och väntade.

När väl bussen kom tog vi våra (bästa) platser längst fram i VIP dubbeldäckaren med 24 platser. Vi fick både vatten & bullar & juice mm av personalen. Resan gick bra och vi kunde sova lite till och från. KL 7.30 blev vi avsläppta i Khao Lak och tog en taxi till hotellet som gav oss ett rum direkt (pust, det var tur). Resten av dagen provade vi hotellets sängar, solstolar, massöser, solnedgången och restaurangerna.

Utsikten från hotellrummet. Man kan skymta poolen mellan träden.
Solnedgång i Andeman sea

I dag tisdag skulle vi fixa bussbiljetterna hem, så vi hyrde en MC och letade efter busstationen som vi inte hittade. Vi blev tvungna att köpa biljett av en ”researrangör” som lade på en hel del på priset, vi är ju faranger. Sen åkte vi till ett av 3 tsunami museum och kikade på utställningen och på patrullbåten som spolade upp 2 km på land.

Patrullbåten i tsunami parken.

Efter det tog vi MC’n till ”Ton Chongfa Waterfall”, ännu ett vattenfall i Thailand. Det verkar vara populärt att besöka dem här i Thailand. Som vanligt låg det i i nationalpark, så den här gången fick vi betala 200 bath. Sen påbörjades vandringen mot vattenfallet, 1 km enligt skyltarna. Mjaa, det var nog fågelvägen för när vi väl kom fram till den första av 10 nivåer så var helt genomsvettiga. Vi tog upp oss till andra nivån och sen började regna, så vi kom inte längre.

Ton Chongfa Waterfall, level 1.
Ton Chongfa Waterfall, level 2.

Vi åkte till hotellet & bytte kläder, drack kaffe och hoppade upp på MC’n igen för lite sightseeing. Vi åkte till ”White Sand beach”, norr om stan, in till stan och kollade centrum, samt en marknad.

Vi passerade ett stort tempel på vägen till White Sand Beach
Helena vid stranden.

När vi gick på marknaden började det dugga & vi drog snabbt tillbaka till hotellet, MEN när vi hade en kilometer kvar så öppnade sig himlen och det regnade bara som det kan i Thailand. Vi kom till hotellet dyblöta, men oskadda. Det är inte helt enkelt att köra i 20 km/h med en hand och hålla den andra handen ovanför glasögonen så man ser något i en väg full med håligheter och gupp.

Anders nere vid stranden innan regnet.