Kategori: Övrigt

Äntligen skulle vi kika på geotermiska underverk. Efter lite diskussioner så fastnade vi för en vandring i den yngsta geotermiska området i världen – Waimangu Volcanic Valley. Vi gick en hike genom regnskog och längst med rykande landskap. Vi fick se Frying Pan Lake som är en av världens största hot water springs och ett flertal mindre gejsrar och små floder med kokande vatten.

Efter ett par timmar i parken så bar det av tillbaka till motellet för att ladda om inför kvällens aktivitet: Mitai Maori Cultural Experience. Vi fick ta del av den fantastiska Maori kulturen vilket innebar en uppvisning av deras välkända Haka, sång och dans på Maori och en rundtur på deras spirituella och heliga mark. Kvällen avslutades med en buffé med mat som tillagts på traditionellt sätt (kött och potatis som blivit tillagad i timmar över glöd, nedgrävt i marken). Det var en minnesvärd kväll med många lärdomar – visste ni att Maori folket migrerade till Nya Zeeland på 7 kanoter, där en kanot kunde vara lika stor som en halv fotbollsplan? Det var stjärnorna som guidade dem hela vägen hit för 1000 år sedan.

Vår guide för kvällen

Nästa dag (söndag) skjutsade Elin oss till Te Puia för att kika på den 4 största gejser i världen. Elin hade redan sett den så hon hon tog en shoppingrunds istället. Hela Te Puia är ett geotermisk område med den stora gejsern i mitten.

Dagen avslutades med ett bad i varma bassänger.

Efter några dagar i New Plymouth i regn och rusk har fortsatt med vår road trip, denna gång med Elin som guide.

Vi åkte iväg tidigt på fredagen mot Rotorua och spanade in naturen på norra ön. Elin körde som värsta ”Kiwi”, och jag & Helena kände oss som pensionärer när vi påpekade hastigheten när vi sladdade genom kurvorna.

Efter att vi hade checka in på hotellet, så åkte vi ut för att ta en promenad i träden. När vi kom dit var kön 40 minuter lång, men set var värt väntan.

Vi var fräscha nog efter vinturen för att starta resan tidigt nästa morgon mot Christchurch. Vi åkte längs havet på östkusten och stannade på lite fik och rastplatser. Alla rastplatser är väldigt fräscha och välstädade.

När vi närmade oss Christchurch så blev det 2 filer på motorvägen (första på resan) och sen enkelriktade gator inne i stan. Efter att ha kört fel ett par gånger lyckades vi återlämna bilen och få hyrfirman att köras oss till hotellet. Efter vi hade checkat in så gick vi ut på stan. Efter ett tag upptäckte vi Christchurch ”hop on / off” var en spårvagn som man åkte runt i.

Christchurch drabbades av en stor jordbävning 2011. En hel del byggnader föll samman eller blev skadade. Så det var en hel del nybyggda hus, och några äldre kyrkor som renoverades. En kul grej är att många hus hade målningar på sidorna.

Dagen efter åkte vi ut till flygplatsen och tog planet till New Plymouth och äntligen träffade vi Elin 😊. Nu ska vi ta det lugnt, på fredag går resan vidare.

Nu var det dags för att besöka vingårdar och prova det lokala vinet. På kartan såg det ut att vara en kort sträcka mellan Nelson och Blenheim, men som det kan vara i New Zealand så var den snabba vägen avstängd. Vi körde förstås fel så de tog nog 3 timmars färd jämfört med 1 timme på den snabbaste vägen. Inte nog med det när vi kom körande mitt i ”ödemarken”, så hittade vi en skylt med texten ”Food” på. För ovanlighetens skull stannade vi till och hittade en pärla i ödemarken. Där stod en thailändska och sålde cappuchino och varma mackor som tillagades på hennes spis Det var hela tiden nya gäster som kom och beställde av henne och vi såg leende på hur hon bemötte sina kunder.

Sen när vi kommit till Blenheim så checkade vi in på det sämsta motellet hittills och avslutade dagen med att spana supporters för samoa som åkte runt och tutade i staden för sitt lag som spelade rugbyfinal (som de senare förlorade).

Nästa dag började vi med att bli upphämtade och utkörda till hjärtat av vindistriktet. Vi hade tagit en 50/50 tur där man cyklade runt med en guide under förmiddagen och själv på efter eftermiddagen. Efter att ha provat ut cyklar bar det iväg till 3 vingårdar för provsmakning. Har man varit på provsmakning i Stellenbosch så var det lite i glasen och kvalitén inte riktigt på samma nivå.

Eftersom det regnande beslutade vi oss för att hitta sen närmste vingården med mat, så det blev en öl &pizza till lunch. Alla servitriser var typ 16 år gamla så det ett charmigt serverande.

För er som inte vet är ca 25% av ställena stängda eller har en ”limited service” för att de saknar personal, så de anställer i princip allt, så det kan bli lite tokigt ibland.

Efter maten bestämde vi oss att vi hade druckit tillräckligt och begav oss till upphämtningsplatsen där det fanns ett cafe’ med ankor. Sen tog vi bussen tillbaka till hotellet.

I fredags tog vi oss ann Abel Tasman parken. Vi hade bokat lite lyx resa (trodde vi), men dagens avslutades med ett träningspass. Men låt oss inte gå förväg…

Dagen började med en resa från Nelson till Abel Tasman parken. Vi hade bokat en katamaran med en enkel ”walk about” på endast 13 kilometer tillbaka till vår bil. Efter lite väntande blev vi upphämtade och körda till hamnen.

Efter att bordat katamaranen så drog vi iväg sjövägen mot Ancorage beach. Vi var de enda passagerarna så vi kunde väljs plats. Tyvärr var det vindstilla, så vi gick för motor hela vägen. Vi passerade ett antal stränder och en en ö med sälar. Det var tydligen en stor grej, så vi undvek att berätta att sälar finns i massor i de svenska vattnen.

Sen var det dags att vandra tillbaka till bilen, en enkel sträcka på 13 kilometer. Hur svårt kan det vara. Vi startade från Ancorage beach med en lätt stigning på 120 meter, för att sedan vandra upp och ned lite om vartannat. Sen avslutade vi vandring i hällande regn (vilket det tydligen alltid gör).