Författare: Anders

I lördags tog vi en van upp till Udawalawa för att åka på safari. Resan blev lång men till slut så kom vi fram till vårt hotell, Nature House. Där checkade vi in i våra rum, tog en promenad i byn och avslutade kvällen med en fantastisk måltid, kolla in Elins film på Instagram, @systrarnahallmejordenrunt. Sen blev det sängen, för vi skulle upp tidigt, avfärd 5.30.

Vi klev upp tidigt och träffade vår chafför som ägaren presenterade som sin systers man och som sin kusin (lite krångligt). Han hade koll på läget efter 12 år som ”driver and guide”. Vi åkte i mörkret i ca 40 km/h till parken. Tur nog hade vi tagit med lite extrakläder för att det var en kall åktur i jeep’en på morgonen.

När vi kom till parken hoppade jag snabbt in och betalade parkavgiften för att sedan ges oss ut i på safarai. Vi såg elefanter, påfåglar, oxar, en massa fåglar. Det var intressant för det var över 50 jeepar som åkte runt och letade djur. Vägarna kan man beteckna som stigar och det kördes hejvillt enligt Lankesisk maner.

När vi åkte runt så kom vi till slut till en mängd elefanter, det var en flock som hade delats sig i 2, Brevid alla bilar hade en hund smitit in i parken, och elefanter är inte förtjusta i hundar, så det blev ett skådespel som ni kan se i videorna nedan.

Elefanter & hundar går inte ihop

När vi kom tillbaka til hotellet bjöds det på en fantastisk frukost. Sen har vi bara legat och haft det skönt och slösurfat. Till mina kollegor på jobbet vill jag bara tipsa om Mapt, kanske något för mig/oss, vad tror ni ?

Nu ska vi äta middag och sen bär det iväg på nya äventyr…

Anders & Helena

PS. Glöm inte att kika in på elinsjourneys.blogg.se, där finns det mer att kika på.

Idag är den sista dagen i Mirissa, ett paradis där man chillar och tittar på valar, surfare och vågorna.

Vi gick upp 5.30 i onsdags, för då stod valsafari på programmet. Vi åkte tuc-tuc till hamnen, anmälde oss och betalade till Raja and the wales. Sen svalde vi var sitt sjösjukepiller och klev vi ombord på båten. Båten var halvfull när den kastade loss ganska omgående efter att vi hade satt oss.

Vi blev serverade lite frukost och sen körde båten ut i indiska oceanen. Efter en timme så stannade båten och nån ropade ”val kl 2”. Alla rusade till styrbord sida och båten lutande misstänkt mycket åt styrbord och så spanades det efter valen som utkiken hade sett.

Att spana efter val kräver sin man, dels ser man de knappt för de visar bara upp en liten del av ryggen, sprutar ut lite vatten och sen dyker de rackarna i mellan 5 – 10 minuter för att poppa upp på ett helt nytt ställe i oceanen, varvid alla på båten ropar ”Wales”. Det gäller att var snabb med kameran innan de dyker igen. Efter ha sett 2 valar och lite delfiner så kom vi tillbaka efter 6 timmar på sjön. Sen blev det vila och en middag på stranden.

Igår torsdag, jobbade jag på hotellet, Elin och Helena drog till en surfstrand där Elin tog en lektion hur man surfar. Efter 5 försöket så kunde hon stå på brädan en liten stund och mot slutet klarade hon av att svänga. Jag mötte upp gänget vi 1 snåret där Elin förklarade att nu är inte bara en dykare utan även en surfare. Sen drog vi ned till stranden och chillade resten av dagen

Efter en snabbdusch så var de återigen dags för att kolla in solnedgången på stranden i gott sällskap med en öl eller 2. Vi intog en middag och sen gick vi hem och spelade ”dricka spel” där det gick ut på att tömma som öl så fort som möjligt. Helena och jag var klara förlorare så vi gick och lades oss med ålderns rätt när tjejerna sedan drog ut för att festa. Ni kan ju alltid kolla på Instagram  @systrarnahallmejordenrunt och se hur det gick till.

Idag blev det en ”dag på stranden”, den sista för oss på denna resa. Att chilla på stranden tar musten ur en, inte bara för att det är varmt utan att havet dånar  hela tiden, våg efter våg. Kolla in filmen så får ni se hur stora de är 🙂

I morgon blir det nya äventyr i djungeln 🙂

/ Anders & Helena & Elin & Maria

En liten uppdatering om vad som händer på Sri Lanka. Som ni kanske kommer ihåg hade Elin bokat ett Airbnb i Unawatuna. Vi bodde hos Raju och Francesca som tog väl hand om oss.

Vi bodde en bit upp på berget så det blev tuc-tuc ner till stan och stranden. De flesta av de 5 dagarna roade vi oss med att äta bästa frukosten och sedan ligga på stranden och bada lite. Här har ni en video när vi drar till Jungle Beach (om jag lyckas ladda upp den någon gång). En och annan matbit blev det på kvällen. Vi hittade Mettha’s som serverade god vegetarisk mat.

Elin & jag drog iväg på torsdagen & söndagen på dykäventyr. Vi anlitade Sea Horse Diving, som hade bäst rating på Tripadvisor och var billigast, 25$ dyket. Dykningen var ok, men Unawatuna drabbades hårt av tsunamin, så det fanns inte mycket till korallrev. Vi såg en hel del nya fiskar och jag gjorde mitt första vrakdyk på 25 meter.

På lördagen tog vi en rundtur med 2 tuc-tuc. Först ut var ”turtule rescue center”. En guide berättade lite om vilka arter som finns och hur stora och gamla de blir. Sen fick vi kika på alla patienter och guiden berättade om skadorna och hur länge det tog att få dem friska. Vissa tog över 2 år, men eftersom de lever så länge så spelar det ingen roll.

Sen blev det dags för dagens höjdpunkt, att släppa ut en sköldpaddsunge i havet.

Sen drog vi vidare till en insjö för en båttur. Vi åkte till en kanel-ö, där en gammal man visade oss hur man skördar kanel. Det visade sig att man tog delar av stammen genom att dra av stammen i tunna bitar och sen låta de torka i en vecka. Man kunde även göra kanelpulver genom att mortla de torkade kanelstängerna.

I söndags sa vi farväl till Dionis Villa, Raju och Francesca och drog söderut till Mirissa. Vi checkade in på Vacanza och gick sedan ned på beachen och solade hela dagen. Vissa yngre och äldre förmågor liknade mer tomater än flickor/damer på kvällen. Vi avslutade dagen med att gå på en liten underbar resturang som är kända för sin Roti, Dewmini Roti Shop.

Mer om Mirissa i nästa inlägg, nu måste vi kila iväg och äta.