Bangkok till Sri Lanka

Nu blir det en reseuppdatering. Helena slutade den 6 januari på Medicall och dagen efter åkte vi till Bangkok för 2 dagars shopping. Jag hade bokat Glow hotell som visade sig vara ett lyckokast. Mjuka stora sängar på rummen och hotellet ligger mitt i shoppingdistriktet. Som vanligt var de 6 första våningarna i hotellet en outlet med billiga kläder.

Mjuka sängar, äntligen efter 6 månader på stenhårda.

Vi gick från shoppingcenter till shoppingcenter, men både min och Helenas resväskor är sprängfulla efter 6 månader i Thailand, så för oss blev det ”kolla men inte köpa”.

Lunch i en foodmarket

På kvällen skulle vi ut och äta och vi valde en resturang vid hotellet, vilket visade sig vara ett misstag. Maten var dyr (enligt Thailänska mått) och var så stark att den knappt gick att äta. Svetten rann om både mig och Elin, så vi var tvungna att ta in sötsaker för att lugna ned våra magar. Sen blev det inköp av läsk innan vi gick och lade oss i supersköna sängarna.

Tur att vi beställde in ett öltorn, den tog fort slut

Efter en stärkande frukost drog vi ut på stan för mer shopping. Tur nog hade jag möte med SEB och Maria hade lite skolarbete så vi drog tillbaka till hotellet vid 1 snåret och så arbetade jag resten av eftermiddagen, medans Helena fick prova skor med Elin.

På kvällen drog vi till Khaosan Road och till vår favorit resturang i Bangkok, BearBuddy. Vi tog en tuc-tuc med livet som insats i trafikrusningen i Bangkok, som vanligt en upplevelse. Kommer aldrig glömma att vi fick vänta på tåget som skulle passera över huvudvägen mitt inne i Bangkok.

Alla på plats….

Efter att ha avnjutit en prisvärd middag gav vi oss ut i folkvimlet på marknaden. Helt plötsligt säger Elin att hon ska träffa några backpacker kompisar som hon har messat under middagen. Vi tog en taxi till hotellet med Maria och lämnade Elin ensam i Bangkok. När vi kom till hotellet så blev vi oroliga och efter några tjat meddelanden så kom även Elin till hotellet.

Upp med tuppen för taxin kom 06.00. Allt gick bra, taxi till flygplatsen, incheckning och planet gick i tid. Det var lite blandade känslor att lämna landet som man har bott i 6 månader. Vi har haft en otrolig tid i Thailand , allt har gått bra, inga större missöden än mina tänder som jag har rotfyllt.

När vi hade landat i Colombo så skulle vi växla till oss den lokala valuta. Vi kör med kort, men det visade sig vara ett misstag i Sri Lanka. Här är ”cash is king”. Vi fick efter många försök (fick ut 500 med en avgift på 400 rupi) ut lite pengar så vi i alla fall kunde få en middag på kvällen.

Vår chaufför som hämtade oss vid flygplatsen körde med dödsförakt ut i trafiken och vi kom efter 3 timmar fram till vårt Airbnb, Dionis villa. Mer om trafiken i ett senare inlägg. Vår lägenhet är tre rum uppe på ett berg i Unawatuna på Sri Lankas västkust. Flickorna älskar rummen, själv saknar jag en AC och helt fritt internet och närheten till havet. Vi bor på ett berg och enda sättet att ta sig upp är att åka tuc-tuc upp på berget, som vanligt  med risk för livet.

Sovrummet
Trädgården

Vi var tvungna att ta ut mer pengar men mitt kort funkade inte, men tur nog kunde Helena ta ut pengar. När jag höll på & trixa med min kort lyckades jag slå in fel kod (missade att jag hade stoppat in ”credit” kortet istället för ”debit” kortet) 3 gånger och ni vet väl att kortet blir spärrat då.

Det här är ju inte första gången man gör det misstaget. Så jag ringde till SEB kort på Skype och fick beskedet ”din plats i kön är nr 92, förväntat svarstid är 50 minuter”. Lite jobbigt besked när man sitter i Sri Lanka. När man kunde mata in sitt telefonnummer för att bli uppringd så fungerade det inte. Så jag försökte med telefonbanken istället och tur nog kom jag fram direkt där jag fick all hjälp jag behövde, bra jobbat kollegorna i götet.

Så här ser det ut vid stranden, Jungle Beach

Vill ni veta mer om hur vi har det på Sri Lanka kan ni kika in Elins blogg eller kolla in @systranahallmejordenrunt på Instagram

Anders

Reflektioner efter 6 månaders arbete i Thailand

Äntligen ett blogginlägg från mej Helena.

Hur sammanfattar man 6 månaders arbete?
Allt började i början av juli med 3 dagars intro med vår utbildnings-sjuksköterska Lotta.Vi var 3 st som kom samtidigt. Snacka om korvstoppning med bara nya begrepp som Biz,RGS och Paddan. Allt bara snurrade i huvudet.Vi fick också sitta bredvid en van sjuksköterska och ”medlyssna”.1:a intrycket var : Jösses vad fort hon skriver och söker på skärmen. I bakhuvudet fanns hela tiden : Måste hinna x-antal samtal /timme och varje samtal+dokumentation fick inte ta för lång tid.Sen kunde man få en avvikelse på sej om man sagt eller kopplat fel.

Min arbetsplats

Eftersom schemat de närmaste veckorna var spikade så började det med 8 veckors nattarbete. Jag har ju provat nattarbete hemma och detta funkar inte för mej. Kan inte sova innan arbetet och sov alldeles för lite efter passen. Så tillslut kändes som jag hade en glaskupa runt skallen hela tiden. Men efter denna schemaperiod så fick jag höra att man kunde önska vilka tider man ville jobba och då önskade jag förstås dagarbete trots att man då fick arbeta 5 pass/ vecka (nattarbete = 4 pass/vecka).

En arbetsstation

Här är arbetet inrutat: man loggar in i datorn och läser mejl och info innan arbetstiden börjar. Arbetstiden börjar i och med att man tar 1:a samtalet. Sen är raster( 2 x 15 min + 1 x 30 min) schemalagda. Man ställer klockan så att man inte tar för lång rast. I slutet av passet kan man på skärmen se hur man ligger till i arbetstid. Önskvärt att man har arbetstid på minst 8 timmar och redotid på minst 7:10. Efter ca 6;5 – 7 timmar är men ganska ”slut” i knoppen och mycket av empatin är slut.

Vi har uppdrag att svara för 3 landsting: Stockholm,Södermanland och Värmland( på sommarmånaderna även Dalarna och Blekinge )

Min ”box” bland alla andra

En dag på jobbet: Stiger upp 5:20, på med kläder och borsta tänderna. Kort promenad i mörkret till jobbet. Hämtar min box med div. papper och sen hitta en arbetsplats, sätta igång datorn. Fixa frukost och surra lite med dem som jobbat natt och de man ska jobba sitt eget pass med. Sen är det bara att klicka på startknappen och börja svara på samtalen.
En klar fördel med detta arbete är att allt runt omkring är ordnat såsom matlådor i kylen ,alltid färsk frukt och kaffe.

Alltid frukt på jobbet

Man har ju träffat på några ”stammisar”:

A= som egentligen inte har någon sjukvårdsfråga utan vill diskutera politik och sjuksköterskelöner och som ofta avslutar samtalet med Kram Kram .
B= Ringer och pratar forcerat om att hens syster är en mycket duktig sjuksköterska.
C= Anonym som är ledsen och trött på livet.
D=Missnöjd med att han flyttat till ett boende som hen inte trivs på.
Annars kan man säja att ca 75% av samtalen kommer från SLL. De flesta samtalen är från oroliga föräldrar med barn som har feber,hosta eller kräkningar mm.
Emellanåt även samtal som slutar med ett gott skratt både från mej och den som ringt.
Väldigt många googlar innan de ringer (eller när de sitter i telefonkö) och då kommit fram till alla möjliga diagnoser och ffa att de nog troligen har ett mycket allvarligt tillstånd eller sjukdom. De flesta gångerna kan man komma överens om att det nog inte är så allvarligt utan de kan nog avvakta eller ringa sin VC när de öppnar.
De kortaste samtalen är nog där man ganska snart kan komma fram till att de istället ska ringa 112 för en ambulans tex bröstsmärtor.

Lunchen intas utomhus, vissa hinner med att ta ett dopp,

Vad har jag lärt mej och lite statistik:

Jag har tagit emot 6116 samtal på 6 månader.
Redotid i genomsnitt 91% (tiden jag antingen pratar eller dokumenterar samtalen)
Antal samtal /timme 8 st
Antal arbetspass 114 .

Fått kunskap om barn och gravida kvinnor som jag inte kunde något om innan detta jobb.
Lyssna ”av” personer på telefon bättre.
Vet var alla närakuter finns i Stockholm.
Att det är en väldig skillnad gällande tillgängligheten av sjukvård i Sverige.
Att det finns väldigt många ensamma människor.
Hur bemöta arga människor.
Hur bemöta oroliga föräldrar.
Att denna typ av arbete är ett ensamarbete trots att man har kollegor bredvid sej. Man måste ta många beslut själv.

De största nackdelarna som jag upplever är:

Man får aldrig veta hur gick det sen?
Gav jag rätt råd?
Hann ambulansen fram?

Nu är det slut på detta äventyr

  1. Allt roligt har en början och ett slut. Nu är äventyret i Hua Hin över. Men varje slut har en ny början, så nu förbereder vi oss för Sri Lanka resan. Vi packar ned våra få tillhörigheter och slänger en massa. Vi har packat våra 2 resväskor, med vår packning. En av lärdomarna av detta äventyr är att man behöver inte så mycket för att klara sig.

Sista dagen hängde vi vid poolen och nu avslutar vi vår vistelse med att säga hej då till Hua Hin & alla fantastiska människor vi har mött. Här kommer ett första ax-plock av bilder på de vi har mött.

Mopparna ska lämnas tillbaka
Poolen som vi hade
Packning pågår
Barbro
Dag
Tom
Wille
Sonja
Tuva Li, Evelina, Melvin
Otilia
Maggan
Carina
Po
PO & Harald
Anna Karin
Jonathan

Håkan & Torsten

Ulf

 

I väntans tider

Vi har beslutat oss för att ta det lugnt sista tiden i Thailand. VI hade tankar på att resa lite, men efter att först Maria och sen Helena har däckat i förkylningar så har vi bestämt att vi stannar kvar i Hua Hin och bara njuta av att vara tillsammans.

Igår började jag dagen med att köra mitt sista Thai boxning pass med Mr. Porn. Det hade kommit lite fler svenskar till Thaiboxningen och man lugnt säga att de var riktigt duktiga med bra kondis (till skillnad från mig). Sen tog jag MC till Hua Hin’s utkikplats och tog lite kort och några korta filmer. Ni kan kolla på filmerna här:

Utsikten från berget, med golfbanan i förgrunden.

Sen drog hela familjen ned till staden och shoppade på Blueport. Bara en timme för att välja vilken ryggsäck döttrarna ska ha med sig på sin Inka leds vandring i Peru. En utmaning för undertecknad som vanligt. Sen handlade vi ett paket Tiffy’s som tydligen är dundermedlet mot förkylningar här i Thailand. Apotekaren såg lite misstänksam på mig när jag ville ha ett helt paket, men det finns ju inte att få tag på i Sverige.

Ryggsäckar och Tiffys

Dagen till ära så gick inbrottslarmet (IGEN) hemma i Sollentuna. Jag som precist hade läst DN första sida med rubriken ”Inbrott ökar mest i Stockholmsområdet”:

Jag ringde till Martin & skickade ut ett SMS til Trygga Nattbrisen. 2 minuter senare fick jag SMS om att allt är OK. Ni i gruppen ställer upp och hjälper varandra. Sen spenderade jag en timme med att prata med larmbolaget om falsklarm. Jag hoppas verkligen att jag slipper det i framtiden, men hellre SAFE than SORRY.

TACK ALLA NATTBRISARE, ni är bäst !!!!!!!!.