Så var det dags för välgörenhetsgolfen där jag skulle representera Medicall, Helenas jobb. Jag hade i vanlig ordning tjuvtränat på både svingen och puttningen. Man vill ju gärna visa att man är värd sitt handikapp.
Vi samlas innan kanonstarten, jag Lennart, Dan och vår ledare Nancy.
Sen bar det ut på den vackraste banan i Hua Hin, med lite jobbiga resultat. All träning var bortkastat, jag spelade uruselt.
Snygg utsikt i alla fall med klubbhuset i bakgrundenVi höll humöret uppe i alla fall.Nancy slår ut4 bollars scramble med 76 i brutto säger allt
Vi kan i alla fall skryta med en birdie på banan svåraste hål, signerad undertecknad. Efter golfen blev det mingel, middag och prisutelning med god mat och trevligt sällskap.
Vi vann inget, men kul hade vi.
Tack Medicall för att vi fick möjligheten att representera er. Vi ska göra ett bättre jobb nästa år.
Just nu är det förkylningstider i vårt hus. Jag har varit snorig sedan stormen i förra veckan. Helena har mått lite dåligt de senaste dagarna. Det blir så när det blir kallt. Kallt & kallt kanske är en definitionsfråga?, men just nu är det molnigt och bara 24 grader. Både jag & Helena tycker det är kallt, vi är ju vana med 30-40 grader. Vi tar rejäla sovmorgonar och äter alvedon och suger på halstabletter för tillfället.
Som ni kanske vet hyr vi ut vårt hus i Sollentuna till studenter och 00.30 i måndags natt (18.30 CET) gick inbrottslarmet. Yrvaket svarade jag på Securitas samtal och bad dem kontakta min bästa granne Martin. Själv gjorde jag allt för att nå Elin (vår dotter), men hon svarade inte. Sen kom jag ihåg ”Trygga Nattbrisen”, SMS grupp som jag har skapat och där många av mina grannar är med i. Jag skickade ett SMS till gruppen och 5 grannar hörsammat mitt SMS och jag fick besked att allt var OK inom 1 minut. En av våra inneboende hade glömt att stänga av larmet & sen i paniken så kunde hon inte stänga av det. Tack alla härliga grannar i gruppen för er hjälp.
En liten uppdatering på mina tandproblem. För er som kommer ihåg så bet jag av en bit av tanden för över en månad sedan. Jag har sen dess varit ett antal ggr hos tandläkaren där behandlingsalternativen har skiftat mellan laga tanden, eller sätt på en krona. Efter många om och men så blev det sätta på en krona (efter en misslyckad lagning). När jag kom ned till tandläkaren i torsdags förra veckan så tittade hon på mitt herpesangrepp på läpparna och sen var det bara att boka ny tid till på torsdag denna vecka, men det verkar som om jag får skjuta på den oxå, för läpparna är inte läkta.
Vår dotter Maria har varit & hälsat på Joel i Amerika. Hon har varit i Washington DC & på Joels campus på Virginia Tech i Blacksburg, Virginia. Lite kul är att hon flyger med SAS, och SAS har free wifi, så vi kan chatta med henne på hennes resa. Lite annorlunda…
Till sist, första inlägget utan en bild, men nån gång måste ju bli den första….
En uppdatering från oss i Hua Hin angående vädret. Vi har sett att Stockholm har fått sin första snö, precis som vi har fått vår första tropiska storm eller ett rejält regnoväder. I tisdags drog molnen in under natten med regn och åska.
När det regnade lite mindre och vi kunde hämta lunch hos MedicallBild på bygget över gatan. Regnet forsade runt husen som inte har pålad grund.
Det regnade i ca 20 timmar och det åskade rejält under hela dagen. Jag har lagt upp 2 filmer hur det såg ut.
På onsdagen så var allt vatten borta och livet återvände till det normala. Bygget bredvid fortsatte utan att man kikade på hur vattnet påverkat marken eller grunden.
Helena & jag tog en en snorklingstur till Similian öarna i torsdags. Vi bestämde att åka med speedboat och företaget Sea Star. Jag är ju van med dykbåtar så jag tänkte i min enfald att vi skulle vara typ 15 personer på båten, men ack vad jag bedrog mig….
Massvis med folk som väntade vid piren. Allt sköttes med tysk precision, in-checkning & utdelning av handukar och snorkelutrustning.Sen packade de båten totalt full (47 personer + 10 i besättningen) och drog iväg. Det var 3 båtar bara från detta företag.
Dagens upplevelse var på vägen ut. Vi såg ett 10 tal delfiner leka och simma ikapp med båten. Det var lite magiskt. Sen fick båten problem med motorn. Vi låg och guppade mitt i havet och de som redan var livrädda blev ännu blekare runt nosen. Jag noterade att ingen hade flytvästarna på förutom Helena & jag, man har ju flytväst på sjön eller hur? Mjaa inte här, här använder man flytväst när man snorklar, för de flesta kunde ju inte simma…
Snorklingen var lite sisådär. Vi snorklade med ca 100 personer i vattnet som guppade omkring med sina flytväster. En & annan bild blev det, men de lägger jag sist i inlägget. Sen var det dags för att åka till huvudön för att få lunch.
Helt hysteriskt vid lunchen, Vi står i farang kön (= ej kineser) för att få mat. Man kan skymta militäranäggningen i bakgrunden.Jag var tvungen att ta ett kort på kines kön oxå. Det var massvis av dem, och deras vattenvana gör ju att det kan bli lite komiskt ibland.
Efter det snorklade vi på en annan ö innan det var dags för sista stoppet. Där kunde man snorkla men det var inte bra förutsättningar, så det blev att ligga på stranden och kolla på spektaklet.
Innan de alla andra båtarna kom. Lite paradiskänsla.Utkikspunkt som kman kunde gå upp till, men vem vill ha en bild på en överfull strand. Inte mycket till paradisbild.
Sen tog vi båten hem och återigen möttes vi av den tyska perfektionen. Det ingick middag, men ni kan ju se själva…
Det är nästan så man längtar tillbaka till skolmatsalen.
Det jag har lärt mig med denna utfärd är att alltid anlita dykfirmor, istället för reseföretag. De vill bara tjäna pengar och skickar hur många som helst som inte borde vara på en båt till överfulla stränder med skol-utflykt känsla. Men att se delfinerna var mäktigt.
Sista dagen badade vi och förberedde oss för hemresan. Som ni vet köpte vi dyra biljetter av en ”researrangör”. Vi fick åka tuk-tuk till henna för att vänta på bussen, där även en festival drog igång för att fira turistsäsongen hade börjat.
”Värdens bästa militär i fredstid” – anonym thailändsk general.
Sen hoppade vi på vår VIP 24 buss mot Hua Hin. Mr Pop hämtade oss och vi var hemma till 04.00.
Selfie i VIP 24 bussen innan solen gick ned. Sen blev det en LÅNG färd hemåtTomt i bussen, men det blev fullt.
Både Helena och jag pratar om Smart Village som vårt hem. Vi har bott här nu i snart 5 månader och det börjar allt bli vårt hem. Vi jämför med hur det är hemma (=Hua Hin) och pratar för och nackdelar med hemma och andra ställen i Thailand. Man kan bara konstatera att vi trivs verkligen här. Till sist alla bilder från snorklingen (för er som orkar kolla)
Helena hade några lediga dagar. Vi beslöt att utnyttja Helenas ledighet med att ta en ny resa i Thailand. Den här gången åkte vi västerut, till Thailands västkust, närmare bestämt Khao Lak. Hur man tar sig från Hua Hin till Khao Lak krävde lite detektivarbete, men efter att ha pratat med Mr Pop så köpte vi en VIP biljett (840 baht) på det statliga bussbolaget. Bussen gick i söndags 21.30 från Hua Hin, så vi tog Pop taxi till Blueport, käkade middag & gick till busstationen och väntade.
När väl bussen kom tog vi våra (bästa) platser längst fram i VIP dubbeldäckaren med 24 platser. Vi fick både vatten & bullar & juice mm av personalen. Resan gick bra och vi kunde sova lite till och från. KL 7.30 blev vi avsläppta i Khao Lak och tog en taxi till hotellet som gav oss ett rum direkt (pust, det var tur). Resten av dagen provade vi hotellets sängar, solstolar, massöser, solnedgången och restaurangerna.
Utsikten från hotellrummet. Man kan skymta poolen mellan träden.Solnedgång i Andeman sea
I dag tisdag skulle vi fixa bussbiljetterna hem, så vi hyrde en MC och letade efter busstationen som vi inte hittade. Vi blev tvungna att köpa biljett av en ”researrangör” som lade på en hel del på priset, vi är ju faranger. Sen åkte vi till ett av 3 tsunami museum och kikade på utställningen och på patrullbåten som spolade upp 2 km på land.
Patrullbåten i tsunami parken.
Efter det tog vi MC’n till ”Ton Chongfa Waterfall”, ännu ett vattenfall i Thailand. Det verkar vara populärt att besöka dem här i Thailand. Som vanligt låg det i i nationalpark, så den här gången fick vi betala 200 bath. Sen påbörjades vandringen mot vattenfallet, 1 km enligt skyltarna. Mjaa, det var nog fågelvägen för när vi väl kom fram till den första av 10 nivåer så var helt genomsvettiga. Vi tog upp oss till andra nivån och sen började regna, så vi kom inte längre.
Ton Chongfa Waterfall, level 1.Ton Chongfa Waterfall, level 2.
Vi åkte till hotellet & bytte kläder, drack kaffe och hoppade upp på MC’n igen för lite sightseeing. Vi åkte till ”White Sand beach”, norr om stan, in till stan och kollade centrum, samt en marknad.
Vi passerade ett stort tempel på vägen till White Sand BeachHelena vid stranden.
När vi gick på marknaden började det dugga & vi drog snabbt tillbaka till hotellet, MEN när vi hade en kilometer kvar så öppnade sig himlen och det regnade bara som det kan i Thailand. Vi kom till hotellet dyblöta, men oskadda. Det är inte helt enkelt att köra i 20 km/h med en hand och hålla den andra handen ovanför glasögonen så man ser något i en väg full med håligheter och gupp.
