Vingårdar

Nu var det dags för att besöka vingårdar och prova det lokala vinet. På kartan såg det ut att vara en kort sträcka mellan Nelson och Blenheim, men som det kan vara i New Zealand så var den snabba vägen avstängd. Vi körde förstås fel så de tog nog 3 timmars färd jämfört med 1 timme på den snabbaste vägen. Inte nog med det när vi kom körande mitt i ”ödemarken”, så hittade vi en skylt med texten ”Food” på. För ovanlighetens skull stannade vi till och hittade en pärla i ödemarken. Där stod en thailändska och sålde cappuchino och varma mackor som tillagades på hennes spis Det var hela tiden nya gäster som kom och beställde av henne och vi såg leende på hur hon bemötte sina kunder.

Sen när vi kommit till Blenheim så checkade vi in på det sämsta motellet hittills och avslutade dagen med att spana supporters för samoa som åkte runt och tutade i staden för sitt lag som spelade rugbyfinal (som de senare förlorade).

Nästa dag började vi med att bli upphämtade och utkörda till hjärtat av vindistriktet. Vi hade tagit en 50/50 tur där man cyklade runt med en guide under förmiddagen och själv på efter eftermiddagen. Efter att ha provat ut cyklar bar det iväg till 3 vingårdar för provsmakning. Har man varit på provsmakning i Stellenbosch så var det lite i glasen och kvalitén inte riktigt på samma nivå.

Eftersom det regnande beslutade vi oss för att hitta sen närmste vingården med mat, så det blev en öl &pizza till lunch. Alla servitriser var typ 16 år gamla så det ett charmigt serverande.

För er som inte vet är ca 25% av ställena stängda eller har en ”limited service” för att de saknar personal, så de anställer i princip allt, så det kan bli lite tokigt ibland.

Efter maten bestämde vi oss att vi hade druckit tillräckligt och begav oss till upphämtningsplatsen där det fanns ett cafe’ med ankor. Sen tog vi bussen tillbaka till hotellet.