Snorkling på Similian och hemfärd

Helena & jag tog en en snorklingstur till Similian öarna i torsdags. Vi bestämde att åka med speedboat och företaget Sea Star. Jag är ju van med dykbåtar så jag tänkte i min enfald att vi skulle vara typ 15 personer på båten, men ack vad jag bedrog mig….

Massvis med folk som väntade vid piren. Allt sköttes med tysk precision, in-checkning & utdelning av handukar och snorkelutrustning.
Sen packade de båten totalt full (47 personer + 10 i besättningen) och drog iväg. Det var 3 båtar bara från detta företag.

Dagens upplevelse var på vägen ut. Vi såg ett 10 tal delfiner leka och simma ikapp med båten. Det var lite magiskt. Sen fick båten problem med motorn. Vi låg och guppade mitt i havet och de som redan var livrädda blev ännu blekare runt nosen. Jag noterade att ingen hade flytvästarna på förutom Helena & jag, man har ju flytväst på sjön eller hur? Mjaa inte här, här använder man flytväst när man snorklar, för de flesta kunde ju inte simma…

Snorklingen var lite sisådär. Vi snorklade med ca 100 personer i vattnet som guppade omkring med sina flytväster. En & annan bild blev det, men de lägger jag sist i inlägget. Sen var det dags för att åka till huvudön för att få lunch.

Helt hysteriskt vid lunchen, Vi står i farang kön (= ej kineser) för att få mat. Man kan skymta militäranäggningen i bakgrunden.
Jag var tvungen att ta ett kort på kines kön oxå. Det var massvis av dem, och deras vattenvana gör ju att det kan bli lite komiskt ibland.

Efter det snorklade vi på en annan ö innan det var dags för sista stoppet. Där kunde man snorkla men det var inte bra förutsättningar, så det blev att ligga på stranden och kolla på spektaklet.

Innan de alla andra båtarna kom. Lite paradiskänsla.
Utkikspunkt som kman kunde gå upp till, men vem vill ha en bild på en överfull strand. Inte mycket till paradisbild.

Sen tog vi båten hem och återigen möttes vi av den tyska perfektionen. Det ingick middag, men ni kan ju se själva…

Det är nästan så man längtar tillbaka till skolmatsalen.

Det jag har lärt mig med denna utfärd är att alltid anlita dykfirmor, istället för reseföretag. De vill bara tjäna pengar och skickar hur många som helst som inte borde vara på en båt till överfulla stränder med skol-utflykt känsla. Men att se delfinerna var mäktigt.

Sista dagen badade vi och förberedde oss för hemresan. Som ni vet köpte vi dyra biljetter av en ”researrangör”. Vi fick åka tuk-tuk till henna för att vänta på bussen, där även en festival drog igång för att fira turistsäsongen hade börjat.

Värdens bästa militär i fredstid” – anonym thailändsk general.

Sen hoppade vi på vår VIP 24 buss mot Hua Hin. Mr Pop hämtade oss och vi var hemma till 04.00.

Selfie i VIP 24 bussen innan solen gick ned. Sen blev det en LÅNG färd hemåt
Tomt i bussen, men det blev fullt.

Både Helena och jag pratar om Smart Village som vårt hem. Vi har bott här nu i snart 5 månader och det börjar allt bli vårt hem. Vi jämför med hur det är hemma (=Hua Hin) och pratar för och nackdelar med hemma och andra ställen i Thailand. Man kan bara konstatera att vi trivs verkligen här. Till sist alla bilder från snorklingen (för er som orkar kolla)

 

Full fart i Bangkok

I fredags var det sista dagen i Hua Hin för Elin den här gången. Vi åkte ned till stan för att titta på en parad. Vi satte oss bekvämt tillrätta på en uteservering längs vägen. Helt plötsligt rusar hela personalen ut och spanar på ett antal bilar som snabbt åkte förbi i en kortege. Det var den nya kungen sa de övertygande.

Vi väntar på paraden
Det var inte mycket folk i paraden

På lördagen drog vi till Bangkok till Prince Palace Hotel. Jag hade bokat den för det låga priset, men efter att ha läst recensionerna var familjen (Elin) inte helt övertygad. Så det vara bara att ta med sig ficklampan och inspektera sängarna vid ankomsten. Dessvärre fanns det inga resturanger i området, så på lördagen blev det Chinatown och söndag & måndag blev det Khao_San_Road. Ni kan läsa min recension om den gatan via länken, men god mat åt vi. På söndagen åkte vi runt till shoppingställena, MBK, Siam och Centerworld. Där letades det efter en Watson butik.

I China town första kvällen
Vi tar flodbåten till shoppingen
Uatnför MBK (innan vi insåg att Watson inte fanns där)

På måndagen åkte vi först till MBK där vi hittade ett Watson. Sen tog vi SkyTrain till floden för att åka båt uppför floden. Det var sådär roligt, en riktig turistfälla om ni frågar mig. Tur valde vi den vanliga rutten, så vi slapp betala ockerpriser och slapp bli dyblöta i en long tail båt som körde för fullt i floden. Efter det drog vi till liggande buddan och spanade in templet mm.

Elin på den stora floden.

På tisdagen sa vi adjö till Elin som vid 5 snåret som drog till flyplatsen. Jag & Helena åkte och spanade in Grand Palace i Bangkok. Vi gick lite vilse kan vi säga, det var kineser och skolklasser överallt och svårt att hitta runt, men vi såg det viktigaste. Sen drog vi och kollade på kungens krematorium, de byggnader man byggde upp inför begravningen av den avlidna kungen Rama Nine, Bhumibol Adulyade och som ska rivas om en månad. Återigen är det imponerande med den respekt och vördnad man har för sin avlidna kung.

Emerald Buddha temple
Krematoriet

Men på vägen hem så hände KATASTROFEN. VI tog en tuk-tuk hem och jag glömde min mobil i den. AAAAJJJJJJJJ tuk-tuk hann åka innan jag märkte att jag hade glömt den. Katastrof !!!!, jag ringde x antal ggr med beskeded att telefonen inte kan nås eller att numret är felaktigt. Till slut drar jag igång paddan och spärrar den via ”Find my Iphone”. Efter tag så hittar ”Find my iPhone” mobilen. Den är utanför hotellet och jag rusar ned till lobbyn och där står tuk-tuk föraren och pratar med hotellpersonalen. Jag glider fram och ger han en bamsekram (han gillade nog inte det) och gav honom 1.000 baht i hittelön (det gillande han nog mer). Jag var överlycklig att ha fått tillbaka den och vilken ärlig thailändare ! Vilket strul det hade varit att fixa bankid mm i Thailand.

Så glad jag blev när jag fick detta meddelande

I dag så träffade jag & Helena lite nya vänner innan vi åkte hem till Hua Hin…..

Kampsportspolare
Vissa behöver hjälp med puttlinjen
Helena hittar en gammal sjörövare
Man får vara glad att Helena följde med mig hem

Tack för den här gången

Nu är det dags för sista middagen i Hua Hin för den här gången. I morgon eftermiddag åker vi till Bangkok där jag kommer vara tills hemfärd på tisdag. Sen papi och jag kom hem från Koh Phangan har vi spenderat mest tid vid poolen och lyssnat på P3 Dokumentär och på kvällarna åker vi in till stan och äter middag.

Vi tar en drink innan middagen
Lunch

Det känns tråkigt att lämna de här paradiset men det känns skönt att nästa gång jag kommer så åker jag även hit med Mia och då är hela familjen samlad igen! Kan ändå inte klaga eftersom jag är tillbaka om drygt sex veckor, haha. Vi har också börjat planera vår resa till Sri Lanka – vi har bara tre hotel kvar att boka och lite tågfärder men sen är allt klart!

Ett fynd på muchimuchi en japansk affär

Pappa hälsar att tandvärken har åtgärdats med en rotfyllning. Han ska dit på torsdag igen för den andra behandlingen och sen blir det krona på tanden.

Han har även hunnit med lite golf, dels var han på Black Mountain och försökte slå lite på driving rangen, men där var han inte välkommen. Hellre en tom driving range än att låta vem som helst slå på rangen. Så han drog till Royal där han var välkommen att slå på rangen. Sen var han visst ute och spelade 18 hål med gubbgänget, men det verkar inte ha gått så bra, inte ljud från han sida hur det gick….

Elin & Papi


 

Lite klipp från våra dagar här

Hej igen allihopa! Idag är det vår tredje dag på ön och vi har redan hunnit med väldigt mycket! Som alltid när jag är ute och reser får även min kära GoPro följa med och jag har filmat lite från våra senaste dagar då tänkte lägga upp lite klipp här på bloggen;

Jag och papi i fullt fart!I första klippet får ni åka med oss när vi kör MC (en rättelse från förra inlägget – enligt pappa var det viktigt att berätta att det var en 125 CC) runt här på ön.

Andra klippet är från igår när vi åkte till Sail Rock för lite dykning. Vi hade väldigt bra sikt på upp till 30 meter och vårt maxdjup var 25 meter – ett nytt rekord för papi! Förutom fina fiskar som boxfish, angel fish och hela stim av barracudas så var nog pappas största bedrift att på 15 meters djup våga ta ut regulatorn för att rätta till slangen för att sen stoppa tillbaka den och överleva! Bra jobbat kära far!

 

Nu ska vi gå till poolen och spendera resten av vår dag där!

/ Elin

 

Min första vecka i Thailand


Hej! Efter mycket om och men är det min tur att gästblogga här! Jag har varit här i Thailand i en vecka nu och tiden går fort, verkligen för fort. Resan hit gick bra men det var ganska slitsamt då det tog cirka 24 timmar från dörr till dörr. Men vilken lycka det var att äntligen få träffa föräldrarna igen!

Mamma och pappa tokar sig

Än så länge har dagarna bestått av att hänga vid deras egna minipool vid huset, äta otroliga frukter, spela kort, simma den dagliga simturen med mami och på kvällarna äta otroligt god thaimat! Vi har åkt ner till Hua Hin ett par gånger och ibland köper vi mat i närheten av deras hus och äter hemma. Livet här nere är så lätt och jag förstår verkligen att mamma och pappa trivs bra här!

Fruktstund vid poolen

Igår (eller rättare sagt iförgår) sa vi hejdå till mamma och igår åkte pappa och jag ner till Hua Hin och hoppade på bussen mot Koh Phangan. Mamma jobbar nämligen 6 dagar i veckan så pappa och jag passade på att åka ut till havet. Resan hit gick bra, även fast pappa tyckte resan var lite väl lång.

Vi sitter I bussen längst fram. Pappa var först på bussen, det blev bästa platserna.

Vi bor på norra delen av ön på en så mysig resort! Hittills har vi sett ungefär 10 andra gäster här, det märks verkligen att det är lågsäsong. Rummet är verkligen så fint och precis vid stranden.

Utsikten från hotellrummet

Idag när vi vaknade var det lite molnigt så då bestämde vi oss för att hyra moppe och åka runt ön.

Pappa vid mc’en

Ni som har varit tidigare på Koh Phangan vet hur vägarna här på ön ser ut men ni som inte vet skulle jag beskriva det såhär för; tänk er en brant snirklig backe, du vet en sån som man knappt ser hemma i Sverige. En sån där motorn knappt tar dig upp och du överväger om du ska hoppa av i farten och leda moppen upp den sista biten. Exakt så är det här på ön! Pappa trodde såklart att jag hade överdrivit när jag berättade och han vart lika förvånad som jag första gången jag körde här. Men oj vad han älskade det! Vi tog sats inför varje superbacke och i alla nedförsbackar skulle bromsarna värmas upp (är detta ett påhitt pappa endast håller på med? I sånna fall blev jag extremt lurad…) och han bromsade hårt och hackigt hela vägen ner.

Vi hann besöka stranden där man en gång i månaden har full moon party, förutom nu då kungen ska begravas om ett par dagar.

Pappa provar festkänslan på beachen

Under förmiddagen passerade vi många fina stränder och vi hade en härlig start på dagen. Nu är vi tillbaka till hotellet och jag är helt slut efter att ha suttit bakom en fartgalen far upp och ner runt hela ön. Nu vilar vi i solen vid poolen och sen blir det att boka dykning! Vi hörs snart igen.