Nu är det dags för sista middagen i Hua Hin för den här gången. I morgon eftermiddag åker vi till Bangkok där jag kommer vara tills hemfärd på tisdag. Sen papi och jag kom hem från Koh Phangan har vi spenderat mest tid vid poolen och lyssnat på P3 Dokumentär och på kvällarna åker vi in till stan och äter middag.
Det känns tråkigt att lämna de här paradiset men det känns skönt att nästa gång jag kommer så åker jag även hit med Mia och då är hela familjen samlad igen! Kan ändå inte klaga eftersom jag är tillbaka om drygt sex veckor, haha. Vi har också börjat planera vår resa till Sri Lanka – vi har bara tre hotel kvar att boka och lite tågfärder men sen är allt klart!
Pappa hälsar att tandvärken har åtgärdats med en rotfyllning. Han ska dit på torsdag igen för den andra behandlingen och sen blir det krona på tanden.
Han har även hunnit med lite golf, dels var han på Black Mountain och försökte slå lite på driving rangen, men där var han inte välkommen. Hellre en tom driving range än att låta vem som helst slå på rangen. Så han drog till Royal där han var välkommen att slå på rangen. Sen var han visst ute och spelade 18 hål med gubbgänget, men det verkar inte ha gått så bra, inte ljud från han sida hur det gick….
Hej igen allihopa! Idag är det vår tredje dag på ön och vi har redan hunnit med väldigt mycket! Som alltid när jag är ute och reser får även min kära GoPro följa med och jag har filmat lite från våra senaste dagar då tänkte lägga upp lite klipp här på bloggen;
Jag och papi i fullt fart!I första klippet får ni åka med oss när vi kör MC (en rättelse från förra inlägget – enligt pappa var det viktigt att berätta att det var en 125 CC) runt här på ön.
Andra klippet är från igår när vi åkte till Sail Rock för lite dykning. Vi hade väldigt bra sikt på upp till 30 meter och vårt maxdjup var 25 meter – ett nytt rekord för papi! Förutom fina fiskar som boxfish, angel fish och hela stim av barracudas så var nog pappas största bedrift att på 15 meters djup våga ta ut regulatorn för att rätta till slangen för att sen stoppa tillbaka den och överleva! Bra jobbat kära far!
Hej! Efter mycket om och men är det min tur att gästblogga här! Jag har varit här i Thailand i en vecka nu och tiden går fort, verkligen för fort. Resan hit gick bra men det var ganska slitsamt då det tog cirka 24 timmar från dörr till dörr. Men vilken lycka det var att äntligen få träffa föräldrarna igen!
Än så länge har dagarna bestått av att hänga vid deras egna minipool vid huset, äta otroliga frukter, spela kort, simma den dagliga simturen med mami och på kvällarna äta otroligt god thaimat! Vi har åkt ner till Hua Hin ett par gånger och ibland köper vi mat i närheten av deras hus och äter hemma. Livet här nere är så lätt och jag förstår verkligen att mamma och pappa trivs bra här!
Igår (eller rättare sagt iförgår) sa vi hejdå till mamma och igår åkte pappa och jag ner till Hua Hin och hoppade på bussen mot Koh Phangan. Mamma jobbar nämligen 6 dagar i veckan så pappa och jag passade på att åka ut till havet. Resan hit gick bra, även fast pappa tyckte resan var lite väl lång.
Vi bor på norra delen av ön på en så mysig resort! Hittills har vi sett ungefär 10 andra gäster här, det märks verkligen att det är lågsäsong. Rummet är verkligen så fint och precis vid stranden.
Idag när vi vaknade var det lite molnigt så då bestämde vi oss för att hyra moppe och åka runt ön.
Ni som har varit tidigare på Koh Phangan vet hur vägarna här på ön ser ut men ni som inte vet skulle jag beskriva det såhär för; tänk er en brant snirklig backe, du vet en sån som man knappt ser hemma i Sverige. En sån där motorn knappt tar dig upp och du överväger om du ska hoppa av i farten och leda moppen upp den sista biten. Exakt så är det här på ön! Pappa trodde såklart att jag hade överdrivit när jag berättade och han vart lika förvånad som jag första gången jag körde här. Men oj vad han älskade det! Vi tog sats inför varje superbacke och i alla nedförsbackar skulle bromsarna värmas upp (är detta ett påhitt pappa endast håller på med? I sånna fall blev jag extremt lurad…) och han bromsade hårt och hackigt hela vägen ner.
Vi hann besöka stranden där man en gång i månaden har full moon party, förutom nu då kungen ska begravas om ett par dagar.
Under förmiddagen passerade vi många fina stränder och vi hade en härlig start på dagen. Nu är vi tillbaka till hotellet och jag är helt slut efter att ha suttit bakom en fartgalen far upp och ner runt hela ön. Nu vilar vi i solen vid poolen och sen blir det att boka dykning! Vi hörs snart igen.
Vi har insett att vi behöver en till MC när vi får besök av våra döttrar. Så i veckan gjorde vi slag i saken och hyrde en till MC till Helena. Hon har kört lite och jag tjatar på att hon ska ta ett Thailändskt körkort för MC. Det gäller ju även i Sverige ett år då!
I fredags var det återigen dags att besöka min tandläkare. Det känns som om jag har klippkort hos dem. Jag försöker få tandläkarna att skriva en journal och behandlingsplan på engelska och alla skyller på alla, ”jag gör bara rotfyllningar eller tandköttsoperationer”. Det verkar som att i thailändarnas kultur vill ingen sätta något på pränt och lova något.
En annan sida av kulturen är deras högaktning för kungen vilken är imponerande. På årsdagen av kungens bortgång gick det ett gigantiskt sorgetåg genom Hua Hin.
Sen äntligen var det dags i söndags att flytta igen till ett nytt hus, inte större men med diskmaskin, tvättmaskin, moderna möbler och sist men inte minst EN EGEN POOL.
Idag var det dags för golf igen. Jag fick kontakt med Peo via Facebook som har ett gäng äldre gentlemen som spelar varje måndag och fredag på en lite billigare bana som militären äger.
Jag och Harald spelade med dem idag och det var en av de svalare rundorna för i år, ca 28 grader bara.
Banan var trevlig med spännande layout men kvaliten på greenerna var dålig och en hel del vattenhinder som var tomma. Med tanke på priset så var det ändå ok. Hur det gick?, 100 slag, 5 bollar bortslagna och många illusioner krossade, MEN jag gjorde sällskapets enda birdie.
Det bästa på hela dagen var att Elin kom till oss. Tanken var att jag skulle hämta henne med MCn , men en timma innan hon kom öppnade sig himlen och regnet vräkte ned. Mr Pop blev räddningen och vi hämtade upp henne vid klocktornet för att åka vidare till Market Village för att äta och handla.
I dag var det dags att spela Black Mountain Golf Course. Jag har varit där ett antal gånger på deras driving range och hängt lite i shoppen (som just nu har 50% på det mesta), men idag skulle jag ut på banan tillsammans med vår nya granne Harald från Norge.
Harald (pensionär) och hans sambo Monika (”medicall’are”) kom för en vecka sedan. Harald & jag har pratat om att spela lite och vi tänkte göra slag i saken innan de dubblar green fee’n på Black Mountain den 19 oktober till 3,800 bath. Sen gällde det att välja rätt dag. Väderleksrapporterna är inte precis att lita på här, men erfarenhetsmässigt är det sol / moln på förmiddagen och moln / regn på eftermiddagen. Vi chansade på att köra idag. Dagen började med att Mr Pop körde oss till banan, vi tränade lite för att slå ut kl 8.56. Moln överallt i himlen och 24 grader, jag började undra om jag verkligen behövde en golfbil.
Men tänk den väderleksprognos som står sig, efter 2 hålet tittade solen fram, och jag började som vanligt svettas något kopiöst. Värmen steg snabbt till 35 grader och jag sprang från golfbilen till bollen, slog snabbt för att sedan springa tillbaka och svettas och torka mig i min handduk och dricka. Jag led i 16 hål och lyckades till slut tack vare min caddie att komma tillbaka levande.
Black mountain var en av de bättre banorna som jag har spelat. Layouten var utmärkt, omgivningarna natursköna, bra hinder med mycket vatten. Bara att få förmånen att åka runt och se de vackra omgivningarna var en upplevelse. Några riktigt jobbiga par 3’or, där en & annan boll försvann ned i vattnet. Bra och rätt placerade bunkrar och på par 5 hålen räcker det med järnfyran. Bra kiosker & toaletter längs banan. En kanonbana helt enkelt. Det enda man skulle kunna kommentera är att banan var vattenskadad i vissa få delar, men vi är ju i regnperioden…
Typiskt att glömde mitt score kort i baren, men Harald är ju mitt vittne. De var bara bogeys & dubbel bogeys mest hela tiden, men på 15 gjorde jag ett par och på 18 så körde ”karategolf”, ni vet med lite djävlar anamma och vips en enkel birdie på en par 5 med en järnfyra som bästa vapen. Totalt 97 slag och återigen kan jag skryta med en birdie (men det är nog det enda jag kan skryta med).