Snorkling på Similian och hemfärd

Helena & jag tog en en snorklingstur till Similian öarna i torsdags. Vi bestämde att åka med speedboat och företaget Sea Star. Jag är ju van med dykbåtar så jag tänkte i min enfald att vi skulle vara typ 15 personer på båten, men ack vad jag bedrog mig….

Massvis med folk som väntade vid piren. Allt sköttes med tysk precision, in-checkning & utdelning av handukar och snorkelutrustning.
Sen packade de båten totalt full (47 personer + 10 i besättningen) och drog iväg. Det var 3 båtar bara från detta företag.

Dagens upplevelse var på vägen ut. Vi såg ett 10 tal delfiner leka och simma ikapp med båten. Det var lite magiskt. Sen fick båten problem med motorn. Vi låg och guppade mitt i havet och de som redan var livrädda blev ännu blekare runt nosen. Jag noterade att ingen hade flytvästarna på förutom Helena & jag, man har ju flytväst på sjön eller hur? Mjaa inte här, här använder man flytväst när man snorklar, för de flesta kunde ju inte simma…

Snorklingen var lite sisådär. Vi snorklade med ca 100 personer i vattnet som guppade omkring med sina flytväster. En & annan bild blev det, men de lägger jag sist i inlägget. Sen var det dags för att åka till huvudön för att få lunch.

Helt hysteriskt vid lunchen, Vi står i farang kön (= ej kineser) för att få mat. Man kan skymta militäranäggningen i bakgrunden.
Jag var tvungen att ta ett kort på kines kön oxå. Det var massvis av dem, och deras vattenvana gör ju att det kan bli lite komiskt ibland.

Efter det snorklade vi på en annan ö innan det var dags för sista stoppet. Där kunde man snorkla men det var inte bra förutsättningar, så det blev att ligga på stranden och kolla på spektaklet.

Innan de alla andra båtarna kom. Lite paradiskänsla.
Utkikspunkt som kman kunde gå upp till, men vem vill ha en bild på en överfull strand. Inte mycket till paradisbild.

Sen tog vi båten hem och återigen möttes vi av den tyska perfektionen. Det ingick middag, men ni kan ju se själva…

Det är nästan så man längtar tillbaka till skolmatsalen.

Det jag har lärt mig med denna utfärd är att alltid anlita dykfirmor, istället för reseföretag. De vill bara tjäna pengar och skickar hur många som helst som inte borde vara på en båt till överfulla stränder med skol-utflykt känsla. Men att se delfinerna var mäktigt.

Sista dagen badade vi och förberedde oss för hemresan. Som ni vet köpte vi dyra biljetter av en ”researrangör”. Vi fick åka tuk-tuk till henna för att vänta på bussen, där även en festival drog igång för att fira turistsäsongen hade börjat.

Värdens bästa militär i fredstid” – anonym thailändsk general.

Sen hoppade vi på vår VIP 24 buss mot Hua Hin. Mr Pop hämtade oss och vi var hemma till 04.00.

Selfie i VIP 24 bussen innan solen gick ned. Sen blev det en LÅNG färd hemåt
Tomt i bussen, men det blev fullt.

Både Helena och jag pratar om Smart Village som vårt hem. Vi har bott här nu i snart 5 månader och det börjar allt bli vårt hem. Vi jämför med hur det är hemma (=Hua Hin) och pratar för och nackdelar med hemma och andra ställen i Thailand. Man kan bara konstatera att vi trivs verkligen här. Till sist alla bilder från snorklingen (för er som orkar kolla)