Vingårdar

Nu var det dags för att besöka vingårdar och prova det lokala vinet. På kartan såg det ut att vara en kort sträcka mellan Nelson och Blenheim, men som det kan vara i New Zealand så var den snabba vägen avstängd. Vi körde förstås fel så de tog nog 3 timmars färd jämfört med 1 timme på den snabbaste vägen. Inte nog med det när vi kom körande mitt i ”ödemarken”, så hittade vi en skylt med texten ”Food” på. För ovanlighetens skull stannade vi till och hittade en pärla i ödemarken. Där stod en thailändska och sålde cappuchino och varma mackor som tillagades på hennes spis Det var hela tiden nya gäster som kom och beställde av henne och vi såg leende på hur hon bemötte sina kunder.

Sen när vi kommit till Blenheim så checkade vi in på det sämsta motellet hittills och avslutade dagen med att spana supporters för samoa som åkte runt och tutade i staden för sitt lag som spelade rugbyfinal (som de senare förlorade).

Nästa dag började vi med att bli upphämtade och utkörda till hjärtat av vindistriktet. Vi hade tagit en 50/50 tur där man cyklade runt med en guide under förmiddagen och själv på efter eftermiddagen. Efter att ha provat ut cyklar bar det iväg till 3 vingårdar för provsmakning. Har man varit på provsmakning i Stellenbosch så var det lite i glasen och kvalitén inte riktigt på samma nivå.

Eftersom det regnande beslutade vi oss för att hitta sen närmste vingården med mat, så det blev en öl &pizza till lunch. Alla servitriser var typ 16 år gamla så det ett charmigt serverande.

För er som inte vet är ca 25% av ställena stängda eller har en ”limited service” för att de saknar personal, så de anställer i princip allt, så det kan bli lite tokigt ibland.

Efter maten bestämde vi oss att vi hade druckit tillräckligt och begav oss till upphämtningsplatsen där det fanns ett cafe’ med ankor. Sen tog vi bussen tillbaka till hotellet.

Abel Tasman

I fredags tog vi oss ann Abel Tasman parken. Vi hade bokat lite lyx resa (trodde vi), men dagens avslutades med ett träningspass. Men låt oss inte gå förväg…

Dagen började med en resa från Nelson till Abel Tasman parken. Vi hade bokat en katamaran med en enkel ”walk about” på endast 13 kilometer tillbaka till vår bil. Efter lite väntande blev vi upphämtade och körda till hamnen.

Efter att bordat katamaranen så drog vi iväg sjövägen mot Ancorage beach. Vi var de enda passagerarna så vi kunde väljs plats. Tyvärr var det vindstilla, så vi gick för motor hela vägen. Vi passerade ett antal stränder och en en ö med sälar. Det var tydligen en stor grej, så vi undvek att berätta att sälar finns i massor i de svenska vattnen.

Sen var det dags att vandra tillbaka till bilen, en enkel sträcka på 13 kilometer. Hur svårt kan det vara. Vi startade från Ancorage beach med en lätt stigning på 120 meter, för att sedan vandra upp och ned lite om vartannat. Sen avslutade vi vandring i hällande regn (vilket det tydligen alltid gör).

Sydöns västkust

Så var det det dags för resans längsta bilfärd. Vi hämtade vår hyrbil tidigt på morgonen och åkte först för att skaffa ett lokalt simkort, men det var för dyrt tyckte vi om vi jämförde med våra egna abonnemang . Sen iväg för att bunkra lite frukost och sen bar det iväg på 6’an mot Frans Josef (röda pinnen).

Vägarna är perfekta, lagom breda, tydligt skyltade och med Maps.me så hamnar man alltid rätt. Längs 6’an går det upp och nedför berg på krokiga vägar, ett eldorado för en MC åkare.

Längs vägen finns det massor med utsiktsplatser och campingar. Själva kör vi motell klassen, så vi stannar mest för att fota, äta en frukt eller bara bli uppäten av alla knott.

Målet för första stoppet var Frans Josef glaciär, men det var inte mycket man såg av den, Det var ingen is kvar, men man såg hur långt den hade sträckt sig. Då får man tänka att det är vår i New Zealand, globala uppvärmningen?


Efter ha avnjutit en god middag och en god natts sömn och gick resan vidare mot slutmålet Nelson. Bilresan gick smärtfritt då det inte var så många berg att korsa. Så nu ligger vi på hotellrummet och vilar upp oss inför morgondagens utmaning.

Queenstown

Sista dagen i Australien och första på New Zealand började som vanligt med att vi var på Sydney flygplats i god innan planet skulle lyfta, typ 4 timmar. Resan tog 3 timmar och tiden försköts +2 timmar, vilket betyder att vi ligger precis 12 timmar före Sverige.
Flygresan var återigen en plåga, med stolar man knappt får plats i. När man åker till nya zeeland så går flyget över vatten i princip hela tiden och vi bjöds på luftgropar. När vi äntligen hade landat klarat av tullen mm så åkte vi till hotellet som ligger lite ”off”, från stan.

Vi tog en promenad och njöt av utsikten och landskapet. Sen tog vi en middag på hotellet. Helena var väldigt nöjd med elefantfisken som hon åt.

I

I dag gick vi upp tidigt, redan 6.10 väntade vi på vår förbokade taxi som skulle tas oss till stan och bussen som skulle ta oss till Milford Sound. Helena och jag trodde att resan skulle ta max 2 timmar till båten, men det visade sig att det 4 timmar enkel resa, och båtturen klarades av på en och halv timme.
Queenstown är helt beroende av turism och är hårt drabbade efter covid och lockdown x flera. Taxichauffören berättade att innan pandemin gick det ca 55 fulla bussar varje dag till Milford Sound och idag var det endast 8 st kvar. De lider även av brist på gästarbetare.

Paus

Tappade bort min gamla så det
fick bli en ny kepa

Vi tog bussen tillbaka till stan för att äta den goaste hamburgaren i världen. Efter att stått i kö 20 min och väntat ytterligare 20 minuter på hamburgaren så fick man äntligen provsmaka. Visst var den god, men är den goaste i världen…

Kön

Sydney

Vi har haft 2 hela dagar att spendera i Sydney. Första dagen började vi med att gå en ”free walking tour”. Vår guide tog oss igen centrala delarna av Sydney för att avsluta vid Circular Quay, vid brofästet till Harbor Bridge. Turen höll på i nästan 3 timmar och vi fick en massa intressant information om Sydney. Lite speciellt är det att alla byggnader är från 1900 talet.

Efter turen tog spårvagnen till hotellet, uppdaterade solskyddet och satte på oss badkläder för nu skulle vi till Bondi beach. Bussen gick precis utanför hotellet och det tog ca 40 minuter innan vi var framme. Tyvärr hade solen gått i moln, vattnet var iskallt och vi hittade en massa fel, så vi doppade fötterna i alla fall. Det pågick något event på stranden, ca 1000 vitklädda personer skulle ha fest på stranden. Till slut så bestämde vi oss för att ta busen tillbaka till hotellet.

Middagen intogs på en tysk resturang, och vad ni än gör välj aldrig en tysk hamburgare. Coleslow var sourkraut, köttet var fläskslamsor, Tur nog hade jag beställt pommes och en god öl.

Söndagen spenderades på Taronga Zoo för att kika på alla konstiga djur i Australien. I morgon bär det av till New Zealand om inte vädret spelar oss ett spratt.

%d bloggare gillar detta: