Författare: Anders

På tisdagen tog vi moppen för att leta reda på ”Smart House 2”. Det var där Helena arbetade i 6 månader 2017 på 1177. För er som vill veta mer finns det en massa inlägg i bloggen att kika på. Efter att ha kört lite vilse så hittade ”Smart house 2”, som hade en liten skylt för att visa vägen. Där träffade vi ett polskt par som hade precis köpt det lilla kontorshuset. Det stora huset hade ett par från schweiz köpt under våren 2024.

Det enda spåret av ”MediCall” är en skylt

Stora kontoret

Gemensama poolen och baren där Po fortfarande arbetar

Gemensamma poolen där många samtal hölls

Vårt sista hus med pool.

På kvällen åkte vi moppe till en ”foodmarket” med en massa stånd och massor av mat att välja på.

Populärt !

De sista dagarna har vi njutit av värmen med att sola i skuggan på stranden och vid poolen. Vi har även hunnit med att ta massage och lyssna på tvivelaktiga band på den irländska puben. (En stor chang för 140 bath). Nu ska vi vidare till Koh Phangan.

Stranden där ingen badar

Vi tog Thai airways flyg till bangkok i söndags eftermiddag och landade kl 5,30 lokal tid. Resan gick bra och vi kände oss lite småpigga inför taxifärden till Hua Hin. Vi åkte drygt i 3 timmar och betalade 600 kronor för resan. Det är så billigt med långa resor, men kan vara jättedyrt att åka någon kilometer.

När vi väl var framme gick vi och la oss för att vila lite till. För min del gick det lite mer eller mindre bra och efter någon timme tyckte jag att det fick vara nog och skulle ut och leta på någon som kunde hyra ut en MC. Vi fick kontakt med ”Mr.A”, som har goda rekommendationer på Internet. Han erbjöd oss en 120cc moped för dubbla priset, så han kommer att få en sur rekommendation. På kvällen gick Helena & jag till nattmarknaden och kollade på allt krimskrams, tog en fotmassage och käkade middag på ”KO”. På vägen hem passerade vi en irländsk pub där det spelades bra låtar från 80-talet och där slank kvällens sista öl ned. Sen blev det bingen.

Fotmassage

Tillbaka till Night Market

Kaos

Jag sov dåligt hela natten och var vaken och lyssnade på vår AC som gick på och av under natten. Helena sov inte bra hon heller, med det känns mer som ett påstående än faktum. Strunt samma, vi vaknade 10.15 och hade missat frukosten, men vi rusade ned och personalen sa ”no problem” (fast på thai), så vi fick frukost av dem som inte nådde några kulinariska höjder.

Nu skulle vi ut och fixa MC till oss, så vi slängde ut en fråga till receptionen om de brukade rekommendera någon. Snabbt som ögat blev vi presenterade för den gamla kollegan som hade öppnat MC uthyrning. Vi tog en Honda 150cc som lite större än en vanlig scooter. Sen körde vi till Market Village för att fixa sim kort. Efter en lång väntan så skulle vi få hjälp så frågade säljaren om vårt pass och där gick det fel första gången, för vi (Anders) hade glömt passet.

Det vara bara att åka till hotellet och hämta passet. Jag hade även upptäckt att Hondan var svår att hantera för mig, eftersom man kör ganska sakta i Hua Hin. Jag passade på att byta MC till en mindre (Click). Sen bar det återigen iväg till ”Market Village”, bara för att återigen upptäcka att passet inte fanns i väskan. Jag åkte till hotellet ”lite” stressad (Helena har en annan uppfattning).

Hondan

Vi hittade passet ”saiftyboxen” och nu tog Helena passet. Vi kom till Market Village med passet med och vi fick stå i kö, där jag upptäckte att batteriet på vår ”Thai phone” var urladdat. Snabbt som ögat lyckades jag fixa en laddare och ladda upp mobilen innan vi skulle konfigurera Sim kortet och mobilen, varpå försäljaren säger att mobilen är för gammal och kommer inte att fungera. Men med gemensamma krafter lyckades vi få mobilen att funka, men bara för internet. Ev kontakt med oss görs bäst via Helenas Messenger.

/Anders & Helena

Det här blir det sista inlägget för den här resan, om inget oförutsett inträffar. De sista dagarna har vi verkligen varit turister i Auckland. På tisdagen var det dags för vinprovning. Vi tog båten till ”Vinön” en timme innan rundturen skulle börja så vi fick lite tid att vandra runt ön. Sen blev upphämtade av guiden som berättade om ön och körde oss till tre vingårdar. På den första fick vi lunch och det var precis i min smak, en ost & skink bricka med räkor, oliver mm.

Vinerna vi fick smaka kanske inte riktigt var i min smak och kvantitet i jämförelse med Stellenbosch.

På onsdagen tog vi hop-on, hop-off bussen till Auckland war museum. Bland annat såg vi en uppvisning av maori sånger och traditioner. Utställningarna var bra, informativa och relevanta för New Zealand. Det är en pärla, så planera minst upp en halv dag för besöket. Mycket handlade om de soldater som dog i ww1 & ww2.

Idag torsdag var det ett akvarium som stod på listan att besöka. Efter att ha tagit hop-on & off bussen var vi framme. Det visade sig dock att alla barn mellan 3-5 år var oxå där, vilket gjorde ljudvolymen outhärdlig. Men jag och Helena tog i alla fall 2 varv i rullbanan i akvariet.

Nu sitter vi på flygplatsen och väntar på flyget hemmåt.

Jag och Elin anmälde oss till vår dykresa på fredag morgon. Efter att vi hade hämtat ut alla våra dykgrejor så hoppade på båten ut till ”Poor Knights”.

Först dyket var en utmaning. Det var 17 grader i vattnet och vi hade tjocka våtdräkter (7 mm) så det var gick bra, förutom att man fick släpa på 9 kilo i viktbältet. sikten var tyvärr endast 3-5 meter och vi såg 3 fiskar. Till nästa dyk körde vi till en grotta där det var lite bättre sikt.

Dagen efter började vi resan mot Auckland. Första stoppet var en strand. Vi fortsatte resan till Whangarei där det var marknad.

Givetvis hade vi tid att besöka ett vattenfall.

På söndagen skulle vi skiljas åt och vi åkte till en outlet i Auckland. Vi skildes åt och jag & Helena tog Uber till vårt hotell.

Idag tog vi ”free walking tour” i Auckland med Darcy som guide. Vi fick veta en hel del matnyttigt om New Zealand och Auckland. En riktigt bra tur med tanke på att det finns inte så mycket att berätta om en stad som har kanske 2-3 gamla byggnader. Men han fyllde turen med en massa fakta som ex. att Nya Zeeland var först med kvinnlig rösträtt !

I onsdags så gav vi oss ut på en roadtrip mot norra delen av New Zealand där 2 världshav möts. Som vanlig körde Elin som en ”kiwi” och vi fick se en massa vackra vyer. Ju närmare vi kom desto färre hus och kurvigare vägar. Till slut var vi framme i molnen. Cape Reinga ligger på ett högt berg och molnen sveper in med varm fuktig luft från när haven möts.

Efter det besöket åkte vidare till 90 mile beach. Det var mäktigt att vara helt ensam på en stor sandstrand som är 140 km lång. Det är svårt att göra stranden rättvisa med bilder.

På vägen tillbaka kollade vi in ännu ett vattenfall.

Tutukaka

I dag, torsdag reste vi vidare till Tutukaka. Dessvärre hade det inträffat en trafikolycka som gjorde att vi fick ta en omväg på några mil på småvägar i bergen. Det är bara att konstatera att New Zealand är det vackraste landet. När vi hade checkat in begav vi oss för den första halvtimmen på beachen för denna resa.