Kärlek eller affär

En stor del av svenskar uppfattning om Thailand är att man åker dit för antingen träffa kärleken eller att sig köpa prostituerade. Man kan väl säga att det är glidanden skala från kärlek och ren affärstransaktion. Ibland utgår man från en affärstransaktionen men kärlek växer fram från en eller båda parterna, oftast från farangen sida.

Jag har mött glada och trevliga män som lever ihop med en och samma Thai fru i flera år och är lyckliga fastän det kan vara en ålderskillnad på över 30 år. Thai damerna kan vara läkare, duktiga entrepenörer, fattiga bondtjejer, ja alla typer finns.

Sen har jag mött äckelgubbarna, män i övre 60 år åldern med en match vikt på 100+ som stolt är ute med i bästa fall en 20 åriga Thailändsk tjej, sterotypen av en sexturist. Jag har inte pratat med några äckelgubbar, men de brukar röra sig i stim mellan barerna och resturangerna. Ev. tjejer som är med sitter oftast tysta i glor i sina mobiler, vilket knappast är märkligt. Hur ska en 70 åring och en 18 årig kunna kommunicera på knacklig Engelska.

Oftast kallar man de tjejerna för bar-flickor (en finare ord för prostituerad). Att lösa ut en tjej från baren kostar ca 100 kronor och sen betalar man 250 kr i veckan + mat & logi för en vecka, ju fattigare desto billigare.

Sen har jag mött äldre män som tar sig en thai dam för en vecka eller så, men som inte är av typen äckelgubbar, utan helt vanliga svensson som tycker att thailändska tjejer är det bästa som finns som gärna har sällskap för lite uppskattning i form av lite vardagslyx, tex middagar mm.

Många av de jag har mött har pratat om risken att bli lurad av Thai frun. Det verkar hända ganska ofta. Farangen kärar ned sig i Thai tjejen som behöver ett nytt hus, bil eller att byn behöver vatten. Eftersom faranger inte får äga något så står allt på frun. När frun har ”mjölkat” ut tillräckligt så blir det skilsmässa, frun tar barn, hus, bil & allt annat. Om farangen har tur så har han pension som Thai tjejen vill åt, då blir det ett sakta alkoliserande utav mannen. Oftast sker det i byar på landet där farangen som inte kan Thai, inte har något socialt liv annat än flaskan.

Jag tror att männen i alla katorier röstar på SD och tycker #metoo är ett skämt. ”Thailändska tjejer gillar ju att få en klapp på rumpan”. Bästa informationskälla är samnytt (avpixlat) och där står sanningen om ”alla muslimer som bara utnyttjar systemet”. Jag har fått höra ett annat som inte vill upprepa för frugan eller döttrarna, men som de själva säger, ”vi lever livet, varmt, sol, billigt, god öl, vackra tjejer, vad kan man önska sig mer?”

Så här när man har hunnit få lite distans till det hela så kan jag säga att jag vill verkligen inte döma någon, möjligen ”äckelgubbarna” som betalar för bar-flickorna, men var går gränsen? Är det när det är pengar, dyra middagar, logi eller bara att få sova hos någon i en säng som avgör?

”Äckelgubbarna” är troligen redan dömda av sin hembygd i Sverige, men får i Thailand vara kungar, tragiskt och patetiskt, visst men de är ju människor som längtar efter kärlek men vet nog bara inte hur man visar eller hanterar det.