Information om hur man reser och tar sig fram i Thailand
Äntligen har vi fått gäster hit till Hua Hin, Helenas syster Eva med Ola var på snabbbesök i 2 dagar. Tyvärr så var inte vädret så bra, men vi visade Hua Hin viktigaste turustmål och vårt hus på Smart village. Igår sa vi adjö till dem och önskade de lycka till på resan med tåg till Malaysia, Singapore & Vietnam.
Nu på eftermiddagen så kom nästa besök, våra barn. De ska vara med oss nu i 5 veckor och vi ska bara njuta av att vi är tillsammans igen efter ett halvår.
Lite telefonbilder 🙂
Helena & jag tog en en snorklingstur till Similian öarna i torsdags. Vi bestämde att åka med speedboat och företaget Sea Star. Jag är ju van med dykbåtar så jag tänkte i min enfald att vi skulle vara typ 15 personer på båten, men ack vad jag bedrog mig….
Dagens upplevelse var på vägen ut. Vi såg ett 10 tal delfiner leka och simma ikapp med båten. Det var lite magiskt. Sen fick båten problem med motorn. Vi låg och guppade mitt i havet och de som redan var livrädda blev ännu blekare runt nosen. Jag noterade att ingen hade flytvästarna på förutom Helena & jag, man har ju flytväst på sjön eller hur? Mjaa inte här, här använder man flytväst när man snorklar, för de flesta kunde ju inte simma…
Snorklingen var lite sisådär. Vi snorklade med ca 100 personer i vattnet som guppade omkring med sina flytväster. En & annan bild blev det, men de lägger jag sist i inlägget. Sen var det dags för att åka till huvudön för att få lunch.
Efter det snorklade vi på en annan ö innan det var dags för sista stoppet. Där kunde man snorkla men det var inte bra förutsättningar, så det blev att ligga på stranden och kolla på spektaklet.
Sen tog vi båten hem och återigen möttes vi av den tyska perfektionen. Det ingick middag, men ni kan ju se själva…
Det jag har lärt mig med denna utfärd är att alltid anlita dykfirmor, istället för reseföretag. De vill bara tjäna pengar och skickar hur många som helst som inte borde vara på en båt till överfulla stränder med skol-utflykt känsla. Men att se delfinerna var mäktigt.
Sista dagen badade vi och förberedde oss för hemresan. Som ni vet köpte vi dyra biljetter av en ”researrangör”. Vi fick åka tuk-tuk till henna för att vänta på bussen, där även en festival drog igång för att fira turistsäsongen hade börjat.
Sen hoppade vi på vår VIP 24 buss mot Hua Hin. Mr Pop hämtade oss och vi var hemma till 04.00.
Både Helena och jag pratar om Smart Village som vårt hem. Vi har bott här nu i snart 5 månader och det börjar allt bli vårt hem. Vi jämför med hur det är hemma (=Hua Hin) och pratar för och nackdelar med hemma och andra ställen i Thailand. Man kan bara konstatera att vi trivs verkligen här. Till sist alla bilder från snorklingen (för er som orkar kolla)
Helena hade några lediga dagar. Vi beslöt att utnyttja Helenas ledighet med att ta en ny resa i Thailand. Den här gången åkte vi västerut, till Thailands västkust, närmare bestämt Khao Lak. Hur man tar sig från Hua Hin till Khao Lak krävde lite detektivarbete, men efter att ha pratat med Mr Pop så köpte vi en VIP biljett (840 baht) på det statliga bussbolaget. Bussen gick i söndags 21.30 från Hua Hin, så vi tog Pop taxi till Blueport, käkade middag & gick till busstationen och väntade.
När väl bussen kom tog vi våra (bästa) platser längst fram i VIP dubbeldäckaren med 24 platser. Vi fick både vatten & bullar & juice mm av personalen. Resan gick bra och vi kunde sova lite till och från. KL 7.30 blev vi avsläppta i Khao Lak och tog en taxi till hotellet som gav oss ett rum direkt (pust, det var tur). Resten av dagen provade vi hotellets sängar, solstolar, massöser, solnedgången och restaurangerna.
I dag tisdag skulle vi fixa bussbiljetterna hem, så vi hyrde en MC och letade efter busstationen som vi inte hittade. Vi blev tvungna att köpa biljett av en ”researrangör” som lade på en hel del på priset, vi är ju faranger. Sen åkte vi till ett av 3 tsunami museum och kikade på utställningen och på patrullbåten som spolade upp 2 km på land.
Efter det tog vi MC’n till ”Ton Chongfa Waterfall”, ännu ett vattenfall i Thailand. Det verkar vara populärt att besöka dem här i Thailand. Som vanligt låg det i i nationalpark, så den här gången fick vi betala 200 bath. Sen påbörjades vandringen mot vattenfallet, 1 km enligt skyltarna. Mjaa, det var nog fågelvägen för när vi väl kom fram till den första av 10 nivåer så var helt genomsvettiga. Vi tog upp oss till andra nivån och sen började regna, så vi kom inte längre.
Vi åkte till hotellet & bytte kläder, drack kaffe och hoppade upp på MC’n igen för lite sightseeing. Vi åkte till ”White Sand beach”, norr om stan, in till stan och kollade centrum, samt en marknad.
När vi gick på marknaden började det dugga & vi drog snabbt tillbaka till hotellet, MEN när vi hade en kilometer kvar så öppnade sig himlen och det regnade bara som det kan i Thailand. Vi kom till hotellet dyblöta, men oskadda. Det är inte helt enkelt att köra i 20 km/h med en hand och hålla den andra handen ovanför glasögonen så man ser något i en väg full med håligheter och gupp.
I fredags var det sista dagen i Hua Hin för Elin den här gången. Vi åkte ned till stan för att titta på en parad. Vi satte oss bekvämt tillrätta på en uteservering längs vägen. Helt plötsligt rusar hela personalen ut och spanar på ett antal bilar som snabbt åkte förbi i en kortege. Det var den nya kungen sa de övertygande.
På lördagen drog vi till Bangkok till Prince Palace Hotel. Jag hade bokat den för det låga priset, men efter att ha läst recensionerna var familjen (Elin) inte helt övertygad. Så det vara bara att ta med sig ficklampan och inspektera sängarna vid ankomsten. Dessvärre fanns det inga resturanger i området, så på lördagen blev det Chinatown och söndag & måndag blev det Khao_San_Road. Ni kan läsa min recension om den gatan via länken, men god mat åt vi. På söndagen åkte vi runt till shoppingställena, MBK, Siam och Centerworld. Där letades det efter en Watson butik.
På måndagen åkte vi först till MBK där vi hittade ett Watson. Sen tog vi SkyTrain till floden för att åka båt uppför floden. Det var sådär roligt, en riktig turistfälla om ni frågar mig. Tur valde vi den vanliga rutten, så vi slapp betala ockerpriser och slapp bli dyblöta i en long tail båt som körde för fullt i floden. Efter det drog vi till liggande buddan och spanade in templet mm.
På tisdagen sa vi adjö till Elin som vid 5 snåret som drog till flyplatsen. Jag & Helena åkte och spanade in Grand Palace i Bangkok. Vi gick lite vilse kan vi säga, det var kineser och skolklasser överallt och svårt att hitta runt, men vi såg det viktigaste. Sen drog vi och kollade på kungens krematorium, de byggnader man byggde upp inför begravningen av den avlidna kungen Rama Nine, Bhumibol Adulyade och som ska rivas om en månad. Återigen är det imponerande med den respekt och vördnad man har för sin avlidna kung.
Men på vägen hem så hände KATASTROFEN. VI tog en tuk-tuk hem och jag glömde min mobil i den. AAAAJJJJJJJJ tuk-tuk hann åka innan jag märkte att jag hade glömt den. Katastrof !!!!, jag ringde x antal ggr med beskeded att telefonen inte kan nås eller att numret är felaktigt. Till slut drar jag igång paddan och spärrar den via ”Find my Iphone”. Efter tag så hittar ”Find my iPhone” mobilen. Den är utanför hotellet och jag rusar ned till lobbyn och där står tuk-tuk föraren och pratar med hotellpersonalen. Jag glider fram och ger han en bamsekram (han gillade nog inte det) och gav honom 1.000 baht i hittelön (det gillande han nog mer). Jag var överlycklig att ha fått tillbaka den och vilken ärlig thailändare ! Vilket strul det hade varit att fixa bankid mm i Thailand.
I dag så träffade jag & Helena lite nya vänner innan vi åkte hem till Hua Hin…..
Hej! Efter mycket om och men är det min tur att gästblogga här! Jag har varit här i Thailand i en vecka nu och tiden går fort, verkligen för fort. Resan hit gick bra men det var ganska slitsamt då det tog cirka 24 timmar från dörr till dörr. Men vilken lycka det var att äntligen få träffa föräldrarna igen!
Än så länge har dagarna bestått av att hänga vid deras egna minipool vid huset, äta otroliga frukter, spela kort, simma den dagliga simturen med mami och på kvällarna äta otroligt god thaimat! Vi har åkt ner till Hua Hin ett par gånger och ibland köper vi mat i närheten av deras hus och äter hemma. Livet här nere är så lätt och jag förstår verkligen att mamma och pappa trivs bra här!
Igår (eller rättare sagt iförgår) sa vi hejdå till mamma och igår åkte pappa och jag ner till Hua Hin och hoppade på bussen mot Koh Phangan. Mamma jobbar nämligen 6 dagar i veckan så pappa och jag passade på att åka ut till havet. Resan hit gick bra, även fast pappa tyckte resan var lite väl lång.
Vi bor på norra delen av ön på en så mysig resort! Hittills har vi sett ungefär 10 andra gäster här, det märks verkligen att det är lågsäsong. Rummet är verkligen så fint och precis vid stranden.
Idag när vi vaknade var det lite molnigt så då bestämde vi oss för att hyra moppe och åka runt ön.
Ni som har varit tidigare på Koh Phangan vet hur vägarna här på ön ser ut men ni som inte vet skulle jag beskriva det såhär för; tänk er en brant snirklig backe, du vet en sån som man knappt ser hemma i Sverige. En sån där motorn knappt tar dig upp och du överväger om du ska hoppa av i farten och leda moppen upp den sista biten. Exakt så är det här på ön! Pappa trodde såklart att jag hade överdrivit när jag berättade och han vart lika förvånad som jag första gången jag körde här. Men oj vad han älskade det! Vi tog sats inför varje superbacke och i alla nedförsbackar skulle bromsarna värmas upp (är detta ett påhitt pappa endast håller på med? I sånna fall blev jag extremt lurad…) och han bromsade hårt och hackigt hela vägen ner.
Vi hann besöka stranden där man en gång i månaden har full moon party, förutom nu då kungen ska begravas om ett par dagar.
Under förmiddagen passerade vi många fina stränder och vi hade en härlig start på dagen. Nu är vi tillbaka till hotellet och jag är helt slut efter att ha suttit bakom en fartgalen far upp och ner runt hela ön. Nu vilar vi i solen vid poolen och sen blir det att boka dykning! Vi hörs snart igen.